Luke Ellis har alltid vetat att han är speciell. Det är inte bara hans extrema begåvning, det är också den märkliga påverkan han har på sin omgivning varje gång han blir riktigt upprörd. Ett glas som spricker i tusen bitar utan att någon rört det, en tallrik som faller ner och krossas mot golvet. Det Luke inte vet är att någon haft ögonen på honom och hans svårförklarliga talang länge. En natt blir han kidnappad och flugen till en plats belägen djupt inne i skogarna i Maine: Institutet. Där utnyttjas tillfångatagna barn med ovanliga förmågor som brickor i ett farligt globalt spel. ?Institutet? har känslan av en klassisk King, och anspelar samtidigt på dagens nyhetsrubriker och våra ännu mörkare rädslor inför framtiden.
Visa mer
Recensioner
2025-08-13
Betyg 
I den här Stephen King boken så får vi följa barn med telepatiska eller telekinetiska förmågor som kidnappas och hamnar på ett ställe som kallas för Institutet där de utsätts på för en massa tester och experiment som ska utveckla deras förmågor. Ifall det är i gott eller ont syfte är oklart och under berättelsens gång uppdagas det ju närmare slutet man kommer. I den här boken på närmare 700 sidor är Stephen King i högform. Som oftast så har King skapat helt underbara karaktärer som man snabbt fattar tycke för. De som är goda kan man inte lägga ifrån sig boken förrän man har fått veta deras öde och om de kommer att klara sig ut ifrån det hemska ställe de har hamnat på. De onda får man inte sympati för, men man förstår dem och logiken i deras agerande är väldigt lätt att ta in. Boken är med andra ord en väldigt karaktärsburen bok där man snabbt trollbinds av deras historia och vill veta hur det hela utvecklar sig och syftet kring det där Institutet. När storyn når sin klimax är det så olidligt spännande att man streckläser i princip 100 sidor per lästillfälle. Så boken är trots sin imponerande tjocklek lättsmällt. Syftet med att jag läste den här boken just nu var att en serie baserad på boken har haft premiär på streamingtjänsten Max. Jag ville därav ha läst boken innan jag började att se serien. I skrivande stund har jag sett 6 av 8 avsnitt som är de som hittills är släppta. Och så här långt in i serien så är jag lite besviken. De har ändrat en massa saker. Framförallt åldern på barnen på Institutet som istället för att vara 12 år eller yngre nu är i tonåren. Det tar udden av den skräck som Stephen King förmedlar i sin bok. Det blir alltid lite mer påtaglig skräck då det är är barn som inte har lärt sig riktigt att förstå världen som blir utsatta för hemskheter. Dessutom känns karaktärerna över lag i serien väldigt ytliga och inte så välskrivna som i boken. Många händelseförlopp, spännande scenarion och annat har dessutom skippats så att spänningen inte blir riktigt lika påtaglig i serien som i boken. Så för er som kanske tänkt tanken att se serien istället för att läsa boken så kan jag rekommendera er att tänka om. Boken är som sagt mycket bättre än serien. Historien känns lite som "Stranger Things" fast utan 80-tals upplägget. Samt är den mycket mörkare än historien som berättas i serien "Stranger Things" men gillar man böcker om barn med övernaturliga förmågor i en skräckfylld miljö så kan jag starkt rekommendera "The Institute". Det är helt klart en av Stephen Kings bättre böcker på senare år. 5/5 är mitt betyg.
2023-07-16
Betyg
Det sägs att Stephen King tappade sin förmåga att berätta historier efter sin kända bilolycka i slutet av 90-talet. Jag vet inte om det stämmer, men om det är så, då är han tillbaka igen med kraft. Flera av hans senare böcker har varit en fantastisk läsning. INSTITUTET är cirka 700 sidor lång och omöjlig att lägga ifrån sig. Det är en klassisk historia om kampen mellan ont och gott. De karaktärer som vi ska tycka om, de är mycket sympatiska. Gällande antagonisterna är det tvärtom. Jag var rädd att det skulle bli för likt hans tidigare böcker som t.ex. ELDFÖDD eller CARRIE, men icke. INSTITUTET står sig starkt på egna ben och levererar en magisk läsupplevelse med både värme, men också obehag. En av hans bästa böcker i modern tid.
2023-01-21
Betyg 
Läsningen i december gick så fantastiskt bra att jag hade massor av månad kvar när jag hade läst hela planeringen plus två julböcker. Jag var lite trött på fluff och mys efter de där julböckerna och ville ha något rejält att sätta tänderna i. Vad passar bättre då, än en tegelsten av min husgud, Stephen King? Det fick bli Institutet, som jag hört mycket bra saker om.
Första delen av boken (jag vet inte hur många delar den är uppdelad i, men det är kanske ett tiotal) är så bra. Jag tyckte så mycket om att läsa om Tim Jamieson. Honom lämnade vi dock ganska snabbt, för att inte återvända förrän mot slutet. Det här var lite förvirrande för mig, de två olika bitarna verkade inte alls ha med varandra att göra. Allt blev liksom hängande i luften med massor av frågor ... Vad går det ut på? Vad har första delen med resten att göra? Är de frågor jag hade som inte spoilar något. Orolig blev jag egentligen aldrig. Jag är alltid helt säker på att mr King ska ta hand om mig på bästa sätt. Det gör att jag kan koppla av och bara åka med.
Institutet är en klassisk King och då menar jag att den mer liknar Carrie, Eldfödd, Död zon och The Shining. De han skrev i början av sin karriär. Jag skulle nog inte kalla den för renodlad skräck, även om historien är otäck. Mer tanken på den än det som faktiskt händer. Jag såg att någon hade beskrivit den som en science fiction-skräck thriller. Det känns väl ungefär rätt. Tydligen är den på gång att bli mini-serie. Det ser jag fram emot.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2023/01/bok-institutet-av-stephen-king.html
2020-12-09
Betyg 
Ger upp efter 270 sidor, så segt. Blir frustrerad över att jag som läsare hålls i limbo, idel frågor utan svar och massa utryck som beskriver försöken som görs på barnen som jag antar kommer förklaras längre fram i boken men som när jag läser inte betyder något allas.
Barn misshandlas och dör, jag får verkligen inte ut något av att läsa detta.
Och varför talar barnen med varandra som om dom vore födda på 50-talet?
2019-09-11
Betyg
Betyg: 5 av 5.
Alla som känner mig det allra lilla minsta, vet ju att Stephen King är min absoluta favoritförfattare, och har varit det i över fyrtio år nu.
Jag älskar ju hans sätt att skriva. Och även om själva historierna i hans böcker såklart också är väldigt viktiga, så är det ändå mest ”allt runtomkring” som jag tycker bäst om. Personskildringar, miljöskildringar, samhällskritik, och hans värnande om barn och ”den lilla människan”, det är den största behållningen av hans böcker, tycker jag.
666 sidor innehåller den här boken, och jag kan förstå att en del tycker att det är alldeles för mycket, men själv så älskar jag tjocka böcker, och speciellt då från Stephen King.
Och oavsett om hans böcker är verkliga eller övernaturliga, så tycker jag att dom är lika bra. Den här boken tillhör dom böckerna som handlingen är lite övernaturlig i, kan man väl säga.
Här är några länkar till mina recensioner av några av hans senaste böcker: Under kupolen, 22/11 1963, Doktor Sömn, Väckelse, Mr Mercedes, Den som finner, Sista vakten, Att skriva – En hantverkares memoarer, Outsidern, och Törnrosor.
Den här boken, Stephen Kings senaste bok, Institutet, är en mycket, mycket bra bok. Den är otroligt spännande, väldigt otäck, mycket gripande, och oerhört tänkvärd.
Jag rekommenderar varmt den här boken till alla Stephen King-älskare. Och så klart till alla andra läsare också. Och även ALLA hans tidigare böcker. Hoppas på att den nu drygt 70-åriga författaren får leva länge, vara frisk, och att han skriver många, många fler böcker.
