Vi lever i en tid besatt av fysisk skönhet. Fotografier - hur vi ser ut på bild - har blivit allt viktigare och kommit att uppta allt större plats i vårt medvetande. Vi kommunicerar genom bilder, dejtar genom bilder, följer andras liv och berättar om vårt eget genom bilder. Alla går runt med en kamera i handen. Vi har alla förvandlats till voyeurer, fast det vi betraktar är oss själva. Sexighet har förvandlats en diffus form av status och kompetens. Samtidigt som kvinnlig fysisk skönhet är mer spridd och dyrkad än någonsin, genom miljarder fotografier och selfies, är skönheten hotad, eftersom den approprierats av kapitalismen och gjorts till ett konsumtionsobjekt. Med hjälp av av filosofiska och sociologiska teorier speglar Liv Strömquist vår tids upptagenhet av att vara snygg, och berättar om några kvinnor genom historien vars liv styrts av deras yttre. Gamla Testamentets Rakel, som Josef...
Visa mer
Recensioner
2022-02-10
Betyg 
Liv Strömquist är som alltid träffsäker om vår samtid. Denna gång om vår besatthet vid utseende och skönhet i en värld av ständigt fotograferande och image-skapande på sociala medier. Människor kommer sitta och titta konstigt på dig när du ler åt Strömquists fantastiskt fyndiga illustrationer på tåget. Väl värd att läsa!
2021-11-19
Betyg 
Liv Strömquists seriealbum ”Inne spegelsalen” är fullspäckad av klockrena iakttagelser, reflektioner, teorier, historia och illustrationer. Den handlar om hur vi lever i en tid besatt av fysisk skönhet. Vi har alltid med oss en kamera, fotar oss, kommunicerar via bilder, dejtar genom bilder. Men också, jag citerar; ”samtidigt som kvinnlig fysisk skönhet är mer spridd och dyrkad än någonsin, genom miljarder fotografier och selfies, är skönheten hotad, eftersom den approprierats av kapitalismen och gjorts till ett konsumtionsobjekt”. Detta seriealbum är inte som andra och går inte att läsa igenom snabbt. Varje sida är genomtänkt och jag läser om saker flera gånger. Jag är verkligen imponerad! Huvudet på spiken.
Betyg
”Vi lever i en virvel av bilder och ekon, som fångar uppmärksamheten och spelar upp det vi sett och hört i ultrarapid. Kameror och inspelningsapparater spelar inte bara in upplevelsen, utan ändrar dess egenskaper, vilket ger en alltför stor del av det nutida livet en karaktär av ett väldigt ekorum, en spegelsal.”
Så uttalade sig historikern Christopher Lasch redan 1979 i sin bestseller The Culture of Narcissism och nu, drygt 40 år senare, är det en sanning när alla praktiskt taget kan bli en kändis tack vare smartphones och sociala medier…fast det vi betraktar är oss själva.
Lasch är bara en av många tänkare som citeras i Liv Strömquists senaste seriebok "Inne i spegelsalen", en bok som både utforskar skönheten och utseendets betydelse genom historien, främst då kvinnans, men också fotografiets historia och hur den flodvåg av bilder som sköljer över oss idag påverkar oss, positivt och negativt.
I sin åttonde seriebok levererar Strömquist återigen folkbildande samhällskritik där mycket är sig likt, fast ändå inte. Förutom nytt förlag (Strömquists första bok på Norstedts efter många år hos Ordfront Galago) så är den även helt i färg (med Karin Cyrén som färgläggare) och har också en betydligt allvarligare ton och en stark vilja att hitta svaren på människans besatthet av fysisk skönhet. Alla som älskar Strömquists sedvanliga briljanta satiriska humor kommer dock inte bli missnöjda, för det finns det gott om, men den känsla som stannar kvar i mig efter att ha läst denna bok är att det här är ett ämne som präglar vår samtid så mycket att det inte alltid går att skoja och driva med, utan kräver efterforskning och eftertanke.
Här utforskas begrepp som mimetiskt begär och rivalitet, äktenskapets funktion och hur synen på äktenskapet ändrades radikalt när preventivmedel blev ett faktum på 1960-talet, den nästan 2000 år gamla traditionen att kvinnor i västvärlden inte ska tycka att de är vackra (eller veta om att de är vackra), med mera.
Citat, teorier och referat av filosofer, sociologer, kyrkofäder, m. fl. gör första halvan av boken mycket intressant men samtidigt utmattande på grund av mängden information, medan andra halvan är rakt igenom lysande. I kapitlet Snövits mamma lyfter Strömquist fram teorin om att skönheten varken är ett förfogbart ting, inte har något ändamål eller går att äga eller spara. Kort och gott, skönhetens förgänglighet är det som gör skönhet vackert, precis som en regnbåge eller en solnedgång är vacker för att den försvinner. Här får vi även stifta bekantskap med fem mogna kvinnor, alla framställda som sagodrottningar, och deras relation till sitt eget utseende. Intervjuer som både är finstämda, ärliga och berörande.
Bokens höjdpunkt är kapitlet Tyrannisk tavla där vi får möta kejsarinnan Elisabet (”Sisi) av Österrike (1837-1898) som ansågs vara sagolikt vacker men där ryktet om hennes skönhet blev som en förbannelse för henne. Självsvält, hård fysisk träning, extremt långa promenader i dåligt väder och till slut självpåtagen isolering blev hennes sätt att desperat hålla sig evigt ung och vacker i omgivningens ögon och i slutet på boken får vi följa med Sisi på en sagolik, ordlös, nattvandring bort i fjärran och ut ur berättelsen.
