Innan kaffet kallnar

På en bakgata i Tokyo ligger det mytomspunna kaféet Funiculi Funicula. Det sägs att det där går att återvända till det förflutna genom att dricka en kopp av deras omsorgsfullt tillagade kaffe. Men en viktig regel måste följas: tidsresan behöver avslutas innan kaffet har kallnat. I Innan kaffet kallnat får vi möta fyra personer som av olika skäl utnyttjar möjligheten att resa i tiden. Det ger dem insikten att nuet är viktigare än det förflutna. Precis som med kaffet bör varje klunk av livet avnjutas. Toshikazu Kawaguchis roman har sålts i över en miljon exemplar, är översatt till fler än trettio språk och har berört läsare världen över.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Väldigt berörande!
Det här med att kunna resa i tiden är något som alltid har fascinerat mig, om du kunde resa tillbaka i tiden en enda gång, vem skulle du vilja prata med och vad skulle du säga?

"Innan kaffet kallnat" är egentligen fyra olika noveller som är sammanlänkade genom ett litet café i Tokyo, det är där man måste vara för att kunna resa tillbaka i tiden. Varje novell har sin huvudkaraktär och sitt "tema" men samtidigt vävs de ihop då alla karaktärer och historier hör ihop och finns på en och samma plats.

Det finns en väldigt bra relationskarta i början av boken, trots det hade jag lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna, men efterhand som jag läste klarnade det. Det är inga snabba vändningar eller högt tempo, snarare tvärtom, men jag tror att det passar en bok som denna väldigt bra. Det är en känslosam bok med många tankar om såväl skuld och ånger som kärlek och vänskap.

Toshikazu Kawaguchi skriver väldigt enkelt och läsningen flyter på bra. När jag läser vad andra har skrivit om boken är det många som klagar på att regler och ritualer kring själva tidsresorna upprepas i samtliga noveller. Själv upplever jag inte alls det som något problem då det beskrivs på olika sätt varje gång, jag tycker snarare att det blir något andaktsfullt över det hela. Boken påminner mig lite om Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom, en bok som jag för övrigt älskade när den kom i slutat av 90-talet.

Toshikazu Kawaguchi har skrivit ytterligare tre böcker på samma tema varav en av dem kommer på svenska i november och den vill jag verkligen läsa.

Betyg

Det lilla caféet Funiculi Funicula ligger på en bakgata i Tokyo och det sägs att den som känner ett behov av att åka tillbaka i tiden och uppleva något på nytt, har möjligheten att göra det precis där. Men det finns regler att följa, som att man inte kan nämna att man är från framtiden, man kan inte förändra något som händer och man måste dricka upp kaffet innan det kallnar för annars får det förödande konsekvenser.

I Innan kaffet kallnat får vi möta fyra olika kortare berättelser som alla utspelar sig på samma plats: Funiculi Funicula. Några av dem behöver svar på frågor de håller inom sig, andra behöver bara träffa någon igen för att inte gå under av saknad. Det som de alla har gemensamt är platsen och att de behöver någon sorts avslut för egen hand för att kunna gå vidare. Och ingen kommer tillbaka från sin resa utan att vara åtminstone lite förändrad.

Jag tycker om att det är en väldigt smal scen för den här boken. Det behövs inte mer då det mer är på det personliga planet som all utveckling och egentligen också handlingen pågår. Alla de olika fyra personerna får fundera på om det verkligen är viktigt att åka tillbaka och om det kan ge dem något även om det inte går att förändra.

På flera andra recensioner har jag sett hur läsare stört sig på att reglerna upprepas mest hela tiden, och det klart att som läsare förstår jag ju reglerna och har läst dem, men det är inte för mig de är viktiga att upprepa. Varje resenär är en ny person och behöver höra dem. Sedan kanske det inte skulle behövas skrivas ut, men samtidigt blir det som en påminnelse för mig att det inte går att ändra på det som hänt, utan bara hur jag väljer att se på det själv. Andra har också skrivit att Toshikazu Kawaguchi skriver läsaren för mycket på näsan genom att berätta exakt hur alla känner hela tiden och vad som händer och det är såklart en smaksak. Själv tyckte jag om det under den här läsningen då det faktiskt gör det lite lättare som läsning för mig. Det blir som att jag står bredvid dem under en teater eller ser dem på en skärm och känner exakt vad de gör istället för att behöva tänka själv.

Jag tycker att det är karaktärer som är lätta att känna empati med, att leva sig in i deras bakgrunder och öden och flera gånger under läsningen måste jag antingen torka tårarna eller lägga ner boken för att få lite andningsutrymme, även om jag ibland kan känna att alla karaktärer är lite ensidiga och kanske även lite stereotypa på vissa ställen. Bokens 239 sidor tycker jag är lagom för att det inte ska bli för mycket av samma resa hela tiden. Språket är okej och Dennis Johanssons översättning fungerar väldigt bra.

Betyg

4,5
Jag har läst Innan kaffet kallnat av Toshikazu Kawaguchi, utgiven av Mius Förlag. Tack för recensionsexemplaret!

På det mytomspunna kaféet i Tokyo går det att återvända till dåtiden, men reglerna kring hur är många och följer man inte den viktigaste av dem – att återvända innan kaffet kallnat – kan det få ödesdigra konsekvenser. Är det värt det? Och vad får de resande egentligen ut av tidsresan? Är det rent av ett enda meningslöst risktagande att återvända?
Oj, som jag gillade denna magiska lilla pärla! Den sköna mixen av karaktärer och problem, tillsammans med alla filosofiska tankar och djupa insikter fick mig verkligen att njuta av varenda sida. Språket är rakt och okomplicerat, med en varm ton som passar berättelsen väl. Sorg och förtvivlan blandas med glädje och framtidstro, en spegling av livet helt enkelt. Livet, med den där magiska lilla touchen.
Mina allra varmaste rekommendationer!