
"Det fanns sex svanar på stranden, tre par. Två av dem hade lagt sig ner medan de övriga höll på att rensa sina fjädrar eller fortfarande sökte med näbbarna efter brödbitar. Ögonblicket var inne. Han reste sig, grep de två sprejflaskorna i var sin hand, sprutade en sky av bensin på var och en av fåglarna och innan de hann iväg hade han släppt en av flaskorna och antänt den andra. Den brinnande bensinen satte genast eld på svanarnas vingar. De brinnande eldkloten försökte undkomma sin plåga genom att flaxa bort över sjön innan de störtade mot vattnet och dog med fräsande och rykande vingar. Som brustna trumpeter, tänkte han. Så ska jag minnas deras sista skrik." På kvällen den 21 augusti 2001 får Ystadspolisen ett märkligt samtal. En person påstår sig ha sett brinnande svanar över Marebosjön. Kurt Wallander åker ut till sjön för att undersöka vad som hänt. I sällskap har han sin dotter...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Har tyckt allt sämre om både Wallander och Mankells skrivsätt för varje bok jag läst (fick ett helt gäng av dem gratis så som tur är behöver jag inte harmas över att jag kastat bort pengar på att köpa dem) och detta var definitivt bottennappet. Denna bok är på tok för lång och domineras av de båda, när man tänker efter, ganska otrevliga människorna Kurt och Linda. Bråkar, skriker, kastar saker omkring sig och är allmänt sura hela tiden. Denna bok lämnar inget positivt efter sig hos mig. Nu tänker jag inte läsa något mer av Mankell.
2011-09-12
Betyg
Jag lyssnade på ytterligare en Wallander deckare i bilen då jag blev besviken på förra boken Kinesen. Efter att ha lyssnat på denna bok kan jag bara konstatera att Mankell är en ganska slätstruken författare. Förutsägbart och ett ganska töntigt språk. Jag gillade första boken jag läste av Mankell "den femte kvinnan" som var bra och spännande. Jämför man Mankell med tex Nesser så går de inte att jämföra på denna jord. Läs Nesser, Robinson eller andra istället för Mankell för det är bara ett hyfsat tidsfördriv.