Det ser ut som ett typiskt partnermord. Ett bord dukat för två. En ung kvinna i festklänning, med skallen spräckt mot gaskaminen. En förutsägbar variant av en gammal historia, den sortens fall som man ger till dem som befinner sig längst ner i hackordningen på mordroteln.När mordet på Aislinn Murray landar på Antoinette Conways och Stephen Morans bord på Dublins mordrotel ser det först ut att bli lätt att lösa. Aislinns pojkvän ljuger uppenbarligen i förhören. Men Antoinette är övertygad om att något inte stämmer, och att hon har sett Aislinn någonstans förut. Kanske är det här fallet som hon har väntat på. Fallet som ska bli avgörande för hennes karriär. Som den enda kvinnan och den enda icke-vita utredaren på mordroteln tvingas hon ständigt kämpa mot fördomar och jargong, och mot känslan av att alla bara väntar på att hon ska misslyckas. Samtidigt som Antoinette blir allt mer säker...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag har ju sagt det tidigare, men jag säger det igen: Jag är så glad att jag, egentligen mot bättre vetande, fortsatte läsa den här serien efter att jag hade blivit besviken på den första delen. Inkräktare är sjätte boken. För ovanlighetens skull så stämmer det där med fristående delar, även om huvudpersonen i denna förekom även i den förra, men fallen har inget med varandra att göra.
Det har tagit mig några böcker, men med denna så kan jag se ett tydligt tema. Jag tyckte först att det påminde väldigt mycket om det i Otrygg hamn. Sedan slog det mig att det påminner om temat i alla böckerna. Egentligen handlar det inte så mycket om själva brottet, som brukar vara en ganska enkel intrig trots allt, utan mer om den utredande polisens kamp mot sina demoner.
Inkräktare är en spännande bok, om man gillar utredningar, med en riktigt deprimerande och lite läskig historia. Den är på tok för lång, men underligt nog så funkar det ändå.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2021/11/inkraktare-av-tana-french.html
Betyg
Det är oerhört skickligt ihopvävt skeende, men ack så många ord French behöver för att ro det i land. Det blir en väldig hjärngymnastik och ett fantastiskt tankearbete med olika fantasimotiv innan Conway och Moran kommer fram till den rätta slutsatsen. I allt arbete på mordroteln slåss också Conway på två fronter, i jobbet med trakasserier, sanna och osanna, och privat med den komplicerade relationen till en frånvarande far. Bra men alldeles för långt ordvävande.