Inkräktaren

Betyg

Återigen en charmig, mysig gotlandsdeckare av Östlundh. ganska lågt tempo i och för sig, men den andas Gotland och det är det vi läsare vill ha.

Betyg

Den här var otäck - när man försöker sätta sig in i känslan av att vara förföljd.

Betyg

Mycket bra story som höll mig på spänn genom hela boken. Tack Håkan för den

Betyg

Riktigt bra och spännande. Obehaglig framförallt i början då jag kan känna hur det kan kännas som förälder i ett sådant läge. Trovärdig med bra karaktärer.

Betyg

Bok nr 5 om Gotland och polisen Fredrik Broman.Spännande och bra men även mycket otäck vilket drar ner betyget.

Betyg

Spännande och bra!

Betyg

Började riktigt spännande o bjöd sedan på småtrevlig läsning boken igenom. Lite väl stort plagiat på morden på två barn som en tyska begick för några år sedan, hade inte skadat med liiiite mer fantasi från författarens sida...

Betyg

Jag gillar hans böcker! Lättlästa, spännande och helt lagom för kvällsläsningen.

Betyg

Spännande bladvändare

Betyg

Lättläst och spännande med en realistisk dialog.
Jag fick vad jag ville ha: en bladvändar deckare.

Betyg

Otroligt välskriven. Precis då jag trodde att jag hade allt klurat ut så vände det. Toppbetyg!

Betyg

Fick den i paket från förlaget och blev överlycklig. Blev verkligen inte besviken, den är skitbra. Obehaglig och man märker att han fått inspiration från verkligheten. Satt som på nålar och grät när det var som värst.

Betyg

Spännande och den bästa i serien

Betyg

Började spännande men andra halvan var tråkig.

Betyg

Jag har inte läst någon av böckerna i serien tidigare utan Jag ska fånga en ängel var min inkörsport till Östlundhs författande. När han nu kom ut med en ny bok var jag riktigt nyfiken.

Inkräktaren är en lika spännande och otäck bok som man tänker sig när man hör titeln. Intrigen är gripande och drivet är högt. Spänningen byggs upp och man inser allt mer att familjen är riktigt illa ute. Handlingen kryper in under skinnet på mig och väcker en obehagskänsla som balanserar på precis lagom nivå i en spänningsroman. Obehaget blir varken för stort eller för litet.

Jag tycker att Östlundh skriver med ett bra och lätt språk. Det känns inte krystat någonstans. Östlundh skriver på ett sätt som ger väldigt levande miljöer och karaktärer.

Det är verkligen en bok som är svår att lägga ifrån sig och jag tycker att boken är riktigt bra. Dock blev jag först lite besviken på slutet. Upplösningen kändes tråkig men när jag fått smälta boken lite så inser jag att upplösningen inte är så tråkig utan dessvärre en mycket trolig sådan i verkliga livet.

Läs gärna fler bokrecensioner på www.bokbrus.se.
/Pia

Betyg

När barn och deras föräldrar kallblodigt blir överfallna och ihjälslagna är det horribelt. Det är också horribelt att några "inspireras" av dessa tragedier och profiterar på denna olycka. Det har Östlundh gjort. Jangestig är min vän och det är alltför mycket gosande i hennes olycka och brottshistoriken runt hennes fall är för snarlik för att jag ska känna mig bekväm med detta. Hade jag vetat detta innan jag börjat läsa den så hade jag INTE läst den. "Vänta - vad fascinerande att moder och barn blir ihjälslagna, jag skriver en bestäljare om detta" Jag ryser!

Betyg

Jag tycker att denna bok var en bra deckare med en bra handling.
Den hade vissa råa inslag som man kan känna igen från vissa grövre brott.
Jag hade svårt att släppa den här boken ifrån mig ville bara veta hur det skulle sluta.
Denna bok fick jag höra talas om av
"Camilla Eriksson här inne på BT"
Tack Camilla E..

Betyg

En bok jag orkade läsa bara halva boken får dock godkänt och hade säkert fått högre betyg om jag orkade läsa ut hela boken,boken påminner om arbogamorden. Mycket otäck.

Betyg

En väldisponerad, spännande och svår-att-sluta-lyssna-bok. Mästerligt inläst av Torsten Wahlund.

Betyg

Har inte läst de andra böckerna av Östlundh, men det kommer bli ett nöje att göra. Inkräktaren var lättläst, spännande. Vågade bara läsa den på dagen...

Betyg

Det här är den femte fristående delen i serien om Gotlandspoliserna. Jag har läst dom fyra tidigare böckerna.

Håkan Östlundh har också skrivit en annan fristående roman som heter "Jag ska fånga en ängel", som var mycket, mycket bra.

Den här boken, "Inkräktaren", som alltså är den femte fristående boken i serien av Gotlandspoliserna, var den klart bästa boken av dom alla fem böckerna, tycker jag.

Den var väldigt spännande, absolut inte förutsägbar på något sätt, välskriven och lättläst var den också. Gripande och känslosam med.

Så jag kan helt klart rekommendera boken, och för all del alla Håkans Östlundhs böcker. Men jag tror att man har lika stor behållning av den här boken, även om man inte har läst något tidigare av honom.


( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

Betyg

En riktigt otäck, men också en spännande kriminalroman. Författaren har en fantastisk berättarteknik och beskriver och gestaltar både karaktärer och miljöer på ett verklighetstroget sätt. Boken som var på 460 sidor gick fort att läsa. Det händer saker hela tiden, så jag hade mycket svårt att lägga den ifrån mig. Författaren skriver i sin epilog: ?Boken är delvis inspirerad av verkliga händelser, men alla personer är fiktiva, liksom berättelsen i sin helhet.?
En av händelserna får mig att tänka på det fruktansvärda dådet i Arboga, där två små barn blev mördade. Boken var i det hela mycket läsvärd, men den slutade lite för abrupt och jag stängde boken med frågan: Varför?