Ingmar Bergman gjorde närmare 70 produktioner för bio och tv. Han satte upp över 100 pjäser för scen och radio. Samtidigt var han gift fem gånger och fick nio barn. Och några av den tidens största skådespelerskor var hans älskarinnor. Detta oerhörda tempo hade ett högt pris. Bergman befann sig ofta i ett tillstånd av ångest och rädsla, och efter sig lämnade han bedragna fruar, övergivna barn och ständigt oroliga föräldrar. Samtidigt lyckades han bli både förstådd och förlåten - och hyllad. I sin bok berättar Thomas Sjöberg om mannen vid sidan av scenen och bortom schablonerna. Fram träder sonen, maken, älskaren, pappan, och bråkmakaren Bergman. Det är en historia om häftiga passioner, om kärlek, sex och svek. Med stöd av en unik dokumentation i form av moderns dagböcker, brevväxling inom familjen, handlingar från arkiv och intervjuer med släktingar och andra personer som upplevt Ingmar Bergman...
Visa mer
Recensioner
2015-05-10
Betyg 
Mycket jag inte visste om IB. Jag har själv följt honom sedan mitten av sjuttio-talet, mycket hände ju innan dess. Men han var ett riktigt praktarsel om det som står I boken är sant. Ibland hade han relation med tre kvinnor/familjer samtidigt. Hur fixar man det?
2014-04-22
Betyg
Jag visste så lite om Ingmar Bergman så jag ville läsa om hans liv. Denna bok var bra även om den var utelämnande med alla kärlekshistorier men det var ju så han var.
2014-01-11
Betyg 
Inget nytt. Men det som jag verkligen stör mig på och undrar, hur kan man skriva så här tråkigt??
2014-01-04
Betyg 
Thomas Sjöberg var en av författarna bakom den famösa skvallerboken om kungen, nu har
har skrivit denna om Ingmar Bergman, med undertiteln: "en berättelse om kärlek, sex och svek".
Den fokuserar alltså mest på Bergmans privatliv, och mycket saftiga anekdoter blir det.
Men boken är också välskriven tycker jag, matigare än kungaboken. Jag är måttligt intresserad
av Bergman och verkligen ingen cineast, men tyckte ändå den var intressant. Kanske mindre intressant
för den som redan läst andra böcker i ämnet?
2013-09-10
Betyg
Ibland verkar det som att har man ingenting att skriva om, men ändå tycker sig måste göra det, rotar man runt lite kring en känd person, finner sina egna "sanningar" via tingsrättsprotokoll, skatteverksarkiv, dagböcker och annat (det ska han ha cred för herr Sjöberg) och ger ut skiten. Men bra är det inte! Möjligtvis när han berättar om Bergmans förhållande till sina åldrande föräldrar i skymundan i låsta garderober i prästgårdarnas skrymslen. Att hans filmer är sprungna ur traumatiska barndomsupplevelser är knappast en hemlighet för någon. Få har haft förmånen av att ha allmänheten som biktstol och terapeut, som Bergman när han öste sina filmer över världen.
