Våren har kommit till Glömminge, snödropparna spränger sig upp ur marken.Barbro Lindgren går sina promenader med hunden Mimmi och i hönshuset kacklar tuppfamiljen. Det verkar bli ett år som alla andra. Då hittar hon ett dött rådjur under en gran på vägen ner till Fäholmen. Sedan dyker en gammal klasskamrat upp efter femtiosju år. Och plötsligt har en fasan flyttat in i trädgården.Det är tecken och spår som kräver tankearbete även av en som tidigare inte haft tid med filosoferna. Därför sätter hon sig under päronträdet och läser Nietzsche och Kafka för att få lite andra synpunkter på detta konstiga liv och hur man ska ta sig igenom det.UR BOKEN11 oktoberI över ett år har det legat ett korvskinn ovanför Blomhages, på väg ner mot Fäholmen. Ganska länge låg det gömt under snön, men sen kom det fram igen. Nu har det börjat ge mig en hemlik känsla; korvskinnet ligger kvar, allt är som det ska.Jag...
Visa mer
Recensioner
2012-10-29
Betyg 
Om man är trött på människor i allmänhet och bara vill vara i fred kan man ju alltid ta sitt liv, eller så vänder man civilisationen ryggen, flyttar till Öland och ägnar dagarna åt att filosofera kring och med sina djur och vegetationen kring huset. Inledningsvis ägnar sig Lindgren här åt oändliga beskrivningar av växter som blommar och blommar över, myror som strävar och kadaver som bryts ned. Mot slutet kommer den där griniga kärringen fram som jag ju gillar. Då får texten lite "bett". Hoppas hon kan ta fram mer av den varan i uppföljaren som jag ännu inte läst.
2012-02-03
Betyg
Jag gillar lite småfilosifiska saker som brevläsningsböcker, men det krävs en större naturromantiker än mig för att uppskatta denna.
