Ingenting att ångra är en knivskarp skildring av längtan, kärlek, familjeliv och otrohet som inte liknar någonting annat. Heidi och Vegard har varit gifta i 14 år, de har tre döttrar och ett bra liv tillsammans. Men Heidi träffar en annan man, Mikkel, och inleder en relation med honom.Under två dygn får läsaren följa två helt olika verkligheter, dels Heidis laddade möte med Mikkel på hotellrummet, dels Vegards tillvaro med döttrarna i sommarstugan på landet. Deras tankar rör sig fritt mellan enkla vardagsbestyr, otillfredsställda behov, kärlek till barnen och drömmar om framtiden. Det är två dygn som sammanfattar hela liv.Pressröster om Ingenting att ångra:"En skickligt komponerad äktenskapsroman /.../ Marstein kan verkligen skildra 'vanligt' liv med skoningslös precision." Aftonbladet"Så ärligt att jag tappar andan." Borås TidningNär Marstein är som bäst har hennes påträngande, insisterande...
Visa mer
Recensioner
2012-03-18
Betyg 
Heidi och Vegard är ett par i fyrtioårsåldern med tre flickor i åldern fem till tolv år. Deras relation har börjat gå i stå, nednött av vardagslunken är kärleken sliten. När semestern börjar åker Vegard själv ut till sommarhuset med barnen, eftersom Heidi måste stanna i stan under förevändning av att halvårsbokslut inte blivit klart. Men det är inte jobbet som väntar utan Mikkel, hennes älskare. Trude Marsteins bok Ingenting att ångra är ett relationsdrama som utspelas under två dygn och pendlar styckevis mellan hotellet, där Heidi och hennes älskare finns, och sommarhuset, där Vegard och barnen vistas. Berättelsen är skriven på vardagsprosa med dialogerna i löpande text på en omsorgsfull detaljnivå och det blir ganska tröttande även om det också skapar bilden av familjens liv. Otillfredsställda behov av kärlek leder dem båda att titta efter andra alternativ, men det är Heidi som lever ut attraktionen. Berättelsen är till stora delar en inre monolog kring deras syn på vad som har hänt med deras relation. Det är bara huvudpersonerna som blir sticker ut ur texten, älskaren och barnen förblir bifigurer.
Heidi och Vegards relation rör sig i spänningen mellan behovet av trygghet och ge kärlek till barnen gentemot ett behov av spänning och sexuell attraktion. Det är lätt att känna sympati för den snälle mannen, som plikttroget tar hand om barnen och trivs med det, medan kvinnan tillbringar helgen i sängen på hotellet. Heidi lider visserligen av skuldkänslor emellanåt, men rättfärdigar sig med att hon har rätt till glädje och lycka. Fördomsfullt kanske, men jag blir rätt irriterad på hennes naivitet och den ytlighet som finns i hennes passion. Marstein, som tilldelades P-O Enquist pris för ett ungt lovande författarskap 2007 med boken Göra gott, säger i en intervju att hon vill fånga verkligheten och tidsandan, utan sentimentalitet. Det är en passande beskrivning även på denna vardagsrealistiskt skrivna bok. Om man ska moralisera eller inte överlämnar hon till läsaren att avgöra.
(Publicerad i Norran 17 mars 2012)
