En historie om hotellrom og hyttekjøkkener, om intens kåthet og fisketurer med barna. Det er varm junikveld og sommerferiestart. Vegard reiser alene på hytta med de tre døtrene, hans kone Heidi skal komme etter med toget neste dag. Det er et halvårsregnskap som må gjøres ferdig. Men det er ikke jobben som holder Heidi tilbake i byen. I virkeligheten skal hun ha en natt med elskeren sin. Gjennom to døgn følger vi tett på Heidi og Vegard, på hver deres kant, i to helt ulike virkeligheter. Med et skarpt blikk for mennesker har Trude Marstein skrevet en roman om forelskelsesrus og svik, om drifter og drømmer og lidenskaper, og om de realitetene vi tross alt må forholde oss til.""... Marstein bruker isteden sine skremmende velutviklede observasjonsevner til å stille fundamentale spørsmål om hvor skillelinjene går mellom vilje, evne og lyst."Bjørn Gabrielsen, Dagens Næringsliv
Visa mer
Recensioner
2012-03-18
Betyg 
Heidi och Vegard är ett par i fyrtioårsåldern med tre flickor i åldern fem till tolv år. Deras relation har börjat gå i stå, nednött av vardagslunken är kärleken sliten. När semestern börjar åker Vegard själv ut till sommarhuset med barnen, eftersom Heidi måste stanna i stan under förevändning av att halvårsbokslut inte blivit klart. Men det är inte jobbet som väntar utan Mikkel, hennes älskare. Trude Marsteins bok Ingenting att ångra är ett relationsdrama som utspelas under två dygn och pendlar styckevis mellan hotellet, där Heidi och hennes älskare finns, och sommarhuset, där Vegard och barnen vistas. Berättelsen är skriven på vardagsprosa med dialogerna i löpande text på en omsorgsfull detaljnivå och det blir ganska tröttande även om det också skapar bilden av familjens liv. Otillfredsställda behov av kärlek leder dem båda att titta efter andra alternativ, men det är Heidi som lever ut attraktionen. Berättelsen är till stora delar en inre monolog kring deras syn på vad som har hänt med deras relation. Det är bara huvudpersonerna som blir sticker ut ur texten, älskaren och barnen förblir bifigurer.
Heidi och Vegards relation rör sig i spänningen mellan behovet av trygghet och ge kärlek till barnen gentemot ett behov av spänning och sexuell attraktion. Det är lätt att känna sympati för den snälle mannen, som plikttroget tar hand om barnen och trivs med det, medan kvinnan tillbringar helgen i sängen på hotellet. Heidi lider visserligen av skuldkänslor emellanåt, men rättfärdigar sig med att hon har rätt till glädje och lycka. Fördomsfullt kanske, men jag blir rätt irriterad på hennes naivitet och den ytlighet som finns i hennes passion. Marstein, som tilldelades P-O Enquist pris för ett ungt lovande författarskap 2007 med boken Göra gott, säger i en intervju att hon vill fånga verkligheten och tidsandan, utan sentimentalitet. Det är en passande beskrivning även på denna vardagsrealistiskt skrivna bok. Om man ska moralisera eller inte överlämnar hon till läsaren att avgöra.
(Publicerad i Norran 17 mars 2012)
