Ingenstans i min fars hus

Djebar, Assia

| 2009

Flag from sv

46


Jag gråter och jag springer. Mitt hjärta är nära att brista i bröstet på mig, en treårig flicka. Någon har talat om för mig att min farmor är död. Jag tror inte jag har sett hennes kropp. Jag vet inte heller om hon ännu ligger i sitt hus eller har förts bort. Jag springer, därför att jag inte vill tro att vi definitivt skilts åt, att hon utan vidare har lämnat mig. Hon har gett sig av eller så har någon fört bort henne mot hennes vilja. Vad betyder det att hon är död, om inte att jag inte längre betyder något för henne, att jag inte längre kan tillbringa nätterna i hennes armar, att ingen kommer att älska mig Fragment, skärvor, mosaik. Minnen från en barndom. En treårig flickas första trauma i livet. Hon sörjer förtvivlat sin avlidna farmor vars varma händer alltid skyddat henne. Att vara flicka begränsar hennes frihet. Hennes far hindrar henne från att lära sig cykla när hon är fem...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Sara Gren

2017-02-27

Betyg

Poesi och vemod i självbiografisk romanform. Griper mig och berör.

S

Sara Frimodig

2014-09-21

Betyg

Jag hade höga förväntningar men blev besviken. Det kändes som att den inte handlade om någonting... Och jag tycker inte heller att det något fantastiskt språk som vägde upp det.

Ulla Englund

2013-02-19

Betyg

Om en skyddad flickas liv i Algeriet, hennes första möte med kärleken och hennes frihetslängtan.

eva arkelid

2011-07-12

Betyg

En bra beskrivning av förtryck utan att det blir sliskigt. Det äär inte alltid så enkelt att se vem som är frötryckaren.Det är också en bra bild av kolonilismen och för dessa kvinnor det dubbla förtrycket, hur storlthet och skam blandas.

Natasha Illyés

2010-11-18

Betyg

Händelselös med ett dramatiskt, blommigt språk. Författaren förklarar dessutom hur man skall uppfatta det man läst. Inte en gång utan vid ett flertal tillfällen vilket provocerar.

Tarja Ahlgrén

2010-07-07

Betyg

En klar besvikelse, trodde jag skulle få ut mer av Djebars barndomsminnen. Märkte att jag blev småirriterad när hon överanalyserade en del saker i all oändlighet. Men visst gav boken en någorlunda bra känsla för livet under hennes uppväxt i Algeriet och hennes häftiga temperament.