”Det var redan varmt, men hettan skulle komma senare, skulle stå som en skälvande massa över den bara marken och över henne. De små vitgula stenarna skulle avge sina torra dofter när hon klev på dem och hon skulle vara ensam.”En av kvinnorna i Anna-Karin Palms noveller går ut i öknen för att finna sin sorg. Går in i öknen, går hettan och tomheten till mötes. En annan kvinna driver omkring i Amman och vet allt mindre om sig själv. En pojke är plötsligt ensam i skogen en natt på en grekisk ö. I Damaskus råkar en grupp människor sammanföras och dras in i ett besynnerligt spel. Alla novellerna utspelar sig i dessa hettans landskap, och skildrar människor som är utkastade ur sina vanliga liv. De befinner sig i tillstånd av mottaglighet, omprövning, och i mötet med det främmande händer något med dem. Det starka dallrande ljuset färgar också Anna-Karin Palms språk när hon här närmar...
Visa mer
Recensioner
2012-05-11
Betyg 
Noveller - inte min påse, om man säger. Men Palm visar oss att i mystiken, hettan, diset finns den gamla vanliga kylan mellan människors hjärtan.
2010-06-23
Betyg 
När jag fick tips här på BT om att Anna-Karin Palm skrivit noveller lånade jag genast hem den här från biblioteket, eftersom jag verkligen gillar att läsa noveller och dessutom tyckte väldigt mycket om de romaner jag läst av denna författare (i synnerhet Faunen, men även Målarens döttrar). Så fort jag hade boken i min hand fick jag en känsla av att jag redan hade läst den - och jo, det har jag, men länge var jag inte riktigt säker för jag mindes den knappt. Nu när jag läst om den minns jag den knappt ändå! Novellerna är behagliga medan jag läser dem, men lämnar inga spår efter sig. Genom texten befinner jag mig i olika personers medvetanden en stund, sedan lämnar jag dem och de mig.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
