
Efterlängtad återkomst av Sigge Eklund! Sigge Eklunds nya bok In i labyrinten är lika mycket en relationsberättelse som en spänningsroman. Sigge Eklund har tillsammans med Alex Schulman skapat ett podradioprogram som snabbt blivit Sveriges största, med över 300 000 lyssnare i veckan. Nu återkommer Sigge Eklund som romanförfattare med ett både gripande och isande drama, som redan väckt uppmärksamhet utomlands. En majkväll försvinner elvaåriga Magda Horn från sitt hem medan föräldrarna äter middag på en restaurang i närheten. Trots att hon är föremål för så många gräl, så många sorger och omsorger, har hon egentligen varit osynlig länge. Hennes pappa, den uppburne förläggaren, och hennes mamma, den engagerade psykologen, är mästare på att spegla sig själva och att spegla sig i varandra. Men ingen ser Magda. Och en dag är hon borta.
Visa mer
Recensioner
Betyg
I centrum för den här berättelsen står försvinnandet av elvaåriga Magda, fast det står klart ganska snabbt att historien kommer att handla om hennes föräldrar och de dysfunktionella relationer de har med varandra och de människor de träffar. Historien är spännande och Sigge skriver på ett annorlunda sätt jämfört med de två tidigare böckerna. Titeln talar för sig själv - det är verkligen en labyrint vi har att göra med här. Nej, en mycket intressant bok!
Betyg
En sorts deckare med vissa försonande drag, eventuellt över medel för genren i Sverige. Sigge Eklunds True Detective-inspirerade berättelse i podcasten om när han återvände till Akalla för en natt var otroligt bra och kändes som något av en ny genre i svensk litteratur. När han försöker med en liknande berättelse i det längre formatet blir det tyvärr inte alls lika bra. Hela upplägget känns tillkrånglat och avslutningen är otillfredsställande, även om det är uppenbart att det är meningen. Han är dessutom märkligt lomhörd i dialogen.
2015-01-25
Betyg
Gillar hur författaren väver ihop karaktärerna. Men det blir för mycket oväsentligheter och för lite som har med själva försvinnandet att göra för min smak. Slutet splittrar mig!
2014-08-20
Betyg
Shit. De första sidorna hatade jag boken, den kändes så pretto. Och sen blev den bara bättre och bättre, ända in i slutet. Sigge är inte bara en bra podare, han är en sjukt bra författare oxå :)
Betyg
En mycket stark fyra av Sigge. Väldigt nära en femma. Kapitlen är uppdelade efter huvudpersoner och tid och därmed blir handlingen svävande, men aldrig svår att följa med i. Språket är underbart, rakt och poetiskt på samma gång, med ett fint driv. Jag vill bara framåt. Känsloyttringarna imponerar och allting nystas upp eftersom. Fortsätt skriv genreobestämda romaner Sigge! Låt allt flyta ihop utan att fackbestämmas.
Betyg
Det här var en helt fantastisk bra bok. Den är lika mycket ett relationsdrama som en thriller. Jag tycker väldigt mycket om hur den är uppbyggd med olika kapitel som handlar om olika människor under olika tider. Och sen vävs allting samman till slut på ett helt otroligt bra sätt.
Sigge har skrivit fyra böcker tidigare, men jag har inte läst någon av dom. Det måste jag nu rätta till, när jag vet vilken mycket bra författare han är.
Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. Nej, förresten, jag uppmanar er till att läsa den. För det en helt otroligt bra bok, med så många bottnar, ett mycket bra språk, och ett härligt flyt. Den är väldigt spännande och griper också tag. Hemsk är den också, med ett barn som försvinner. Jag kunde inte sluta läsa innan boken var slut.
Betyg
Stark och stundvis oerhört otäck. Eklund är skarp och träffsäker i sin förmåga att sätta ord på de ångestmoment och ibland komplexa, men samtidigt banala, tankar man bär på i kriser. Kanske blir det lite väl transparent att samtliga karaktärer i boken är ett hopkok av sina egna personliga sidor. Tämligen vågat av mig att säga detta då jag inte känner honom. Jag anmärker på det då jag i och med detta kan uppleva att effekten utav verklighetsflykten avtar något då jag erbjuds verktyg som tydligare kan koppla personerna till verkligheten. Jag uttrycker dock nödvändigtvis inte detta ur en enbart negativ bemärkelse då det här samtidigt kan vara en av faktorerna till att karaktärerna känns välgjorda, där deras ångestdränkta person avbildas på ett troget sätt. Efter att ha läst klart boken känner jag mig tom men samtidigt uppfylld över att ha få tagit del av ett såpass känsligt skede i karaktärernas liv. Sigge bör inrikta sig mer på relationsdraman och bör kanske så småningom våga sig på att regissera en film i ämnet?