Illusioner

Betyg

När jag hittar ett författare jag gillar så har jag en tendens att läsa hela hans/hennes biografi i ett rasande tempo. När det gäller vissa författare som t.ex. Val McDermid, Peter James och Dennis Lehane så fungerar det utmärkt medan det som i Jeff Abbotts fall inte är riktigt lyckat.

Black out läste jag för några månader sedan och jag var helt lyrisk och oerhört glad över att återigen ha hittat en ny stjärna på thriller-himlen. Så läste jag Panik och Illusioner direkt efter varandra och nu är jag inte lika säker på stjärnstatusen längre.

Eller jo, Jeff Abbott kan onekligen skriva en spännande och fartfylld historia, fylld med falska ledtrådar, intressanta karaktärer och en i alla fall delvis oväntad avslutning.Men det är också just precis det här som ligger honom i fatet om man tar till sig av hans författarskap för snabbt.

De böcker jag har läst av Abbott har varit tre fristående romaner och varje bok har sin huvudkaraktär. Eller det är i alla fall tanken men resultatet slår inte helt väl ut. I Panik fick Evan Casher sitt liv ödelagt av några skurkar som han inte visste vilka de var. Dessutom fick han hjälp från oväntat håll men Casher var inte särskilt sugen att ta emot den då han inte visste om hjälpen gick att lita på …

I Illusioner stöter vi på nästan exakt samma sak: Ben Forsberg är på smekmånad när någon mördar hans fru med ett enda skott i pannan. Ett par år senare står Forsberg själv anklagad för mord och spioneri. En avdankad CIA-agent sluter upp vid hans sida men kan han verkligen lita på honom?

See what I mean!

Jeff Abbott är bra men jag önskar att någon hade sagt åt mig innan att låta ett par-tre månader (eller åtminstone ett tio-tal andra böcker) passera mellan varje bok. Black Out fick full pott av mig, Panik fick fyra guldstjärnor men tyvärr så kan jag inte ge Illusioner mer än en trea i betyg.