Homeros epos Iliaden utgör den västerländska litteraturens födelsepunkt. I denna klassiska berättelse skildras grekernas krig, motiverat av Paris bortförande av Helena, emot Troja. I de tjugofyra sångerna möter vi Agamemnon, Akilles, Hektor och alla de andra välkända personerna. Inget annat verk har haft ett sådant genomslag i den europeiska litterära traditionen, inget annat verk är så flitigt citerat. Uppläsare är Rasmus Dahlstedt, som för första gången ger oss tillfälle att avnjuta detta verk i berättad form - så som det ju var avsett från början.
Visa mer
Recensioner
2022-08-20
Betyg 
liaden - epos om krigets grymhet
Den ultimata antikrigsskildringen. Så vill jag beskriva Homeros Iliaden efter att först nu ha läst den i sin helhet Egentligen är alla senare verk i denna genre onödiga om man vill att de ska tillföra något väsentligt om krigets grymheter.
Homeros gestaltning av vad som händer när två stora hellenistiska härar drabbar samman på slätten utanför Troja under tio våldsamma år ryggar inte för några ohyggliga detaljer. Vår tids stridsvagnar motsvaras av antikens hästanspända tvåhjuliga ekipage, men deras förmåga att döda och lemlästa är i stort densamma. Moderna stålhjälmar, kamouflageuniformer och automatvapen är arvegods till dåtida Greklands pråliga harnesk och sköldar, lansar, svärd och pilbågar. Men kapade armar, sprutande hjärnsubstans och tarmar som väller ut ur öppna sår i buken är lika fasansfulla sekler och årtusenden igenom.
Och nåde den som faller på knä och ber för sitt liv i stridstumultet. Han avlivas omedelbart.
Seden att låta slakta tolv tillfångatagna ynglingar vid en hjältes likbål för tankarna till fornnordiska dödsriter eller alla tiders behandling av krigsfångar.
Lika stark och psykologiskt trovärdig är Homeros när han uttrycker den sorg och förtvivlan som drabbar äkta makar, föräldrar och andra anhöriga till de stridande. Särskilt kvinnornas ångest inför vissheten om att rövas bort som sexslavar av segerherrarna sedan de först tvingats uppleva morden på sina minderåriga barn.
I en av de mäktigaste scenerna proppas floden, som rinner från Troja ut i havet, igen av blodiga kroppar från flyende och ihjälhuggna män. Floden blir rasande över detta besinningslösa övervåld och hotar att dränka anstiftarna.
Hur kommer det sig då att Iliaden mest är känd som ett antikt hjälteepos - inte en fundamental attack mot kriget som sådant?
En förklaring är förstås verkets karaktär av lyrik, en lång svit av sånger på versmåttet hexameter med följande inledning: ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Akilles”. Händelser som i dag skulle skyllas på slump eller ödet eller ha klart logiska orsaker läggs i gudarnas händer hos Homeros. Härskarna på Olympen stöder var sin sida i de jordiskas kamp. De ingriper bokstavligt i striderna, anonymt eller förklädda, för att ingjuta mod eller missmod eller styra kastade spjut vid sidan av målet.
En annan förklaring är författarens fokus på individer i spetsen för härarnas flera hundra tusen man. Dessa individer med namn som Akilles, Hektor, Agamemnon och Patroklos beväpnas med förhärligande attribut typ ”gudalike”, ”hjälmomstrålande” eller ”stadsförstöraren”. När de möts man mot man bryts realismen i massdödandet till förmån för helt osannolika replikskiften mellan kombattanterna på armlängds avstånd. Tvekampen slutar därefter med den enes rosslande död.
Trots upphöjandet av individerna till hjältar låter Homeros trojanernas främste krigare Hektor drabbas av mänsklig svaghet, när han på sitt yttersta flyr till fots runt Trojas stadsmur tre gånger jagad av den till synes oövervinnlige motståndaren Akilles.
Modiga kämpar som stupar och bränns på bål enligt tidens religiösa ceremoniel garanteras tillträde till dödsriket Hades. Men till skillnad från exempelvis vikingarnas Valhall, där männen kan fortsätta mäta sina krafter och dricka och äta sig mätta, är tillvaron i Hades en mörk och undanskymd spegling av livet på jorden.
Att livet i sig framhävs som en gudomlig gåva, ljust och ljuvligt, med ett mörkt icke önskvärt efterspel bekräftar den pacifistiska tendensen i Iliaden.
2015-07-04
Betyg 
Jag har alltid fascinerats av mytologi och då speciellt den grekiska så när min bokklubb plötsligt sålde Iliaden var jag bara tvungen att köpa den. Och den har stått så fint i bokhyllan ända sedan dess. 1996. För kanske tio år sedan bestämde jag mig för att Iliaden minsann skulle läsas nästa gång det var dags för en resa till Grekland. 2015 var det äntligen dags. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/07/iliaden-av-homeros.html
2012-01-29
Betyg
Ett måste att läsa denna. Personligen tycker jag att Odysséen är snäppet vassare men denna är ändå fantastisk. Man ska läsa båda för att få den riktiga helhetsbilden. Ni som inte läst dem LÄS! Ni kommer inte bli besvikna:-)
2012-01-17
Betyg
Här ligger grunden till vår tid, den listige Odyssevs och Trojas undergång. En gemensam bank av minnen för många, många människor.
2011-07-10
Betyg
Iliaden är utan tvekan en oerhört intressant litterärt verk där grekisk mytologi beskrivs på ett självklart vis. Det är en tung bok och vill man läsa den mer som en historia snarare än i dikt orm så rekommenderar jag Samuel Butlers översättning till Engelska som ändå bibehåller lite av den prosa som boken ändå utgör.
2010-05-26
Betyg
Ett imponerande arbete, men det var väldigt mycket strider. Mina sympatier ligger hos Hektor.
2009-07-14
Betyg
En av mina allra främsta läsupplevelser på senare år. Ett enastående upprättande av hjältemyten. Sjung, o gudinna!
