"Då var hon 16 år, cyklade genom Pålsjö skog i nysydda månviolsklänningen, hade huvudet fullt av larmande tankar: Här kommer jag, jag är vacker och stark. Fingertopparna mindes klänningstygets behagliga struktur, modellens perfekta passform, brösten låg som gjutna i dekolletaget, de solbruna benen framhävdes av den korta kjolens svepande klockvidd. Grann flickungen. Dum skitunge. Månviolsklänningen, fläckad av blod och tårar, togs ifrån henne. Tig! Annars får vi skämmas i tid och evighet. Henry fick aldrig veta. Hon var rädd att han skulle gå ifrån henne. När hon var så gott som säker på att han inte skulle göra det gjorde han det. Han försvann." Dolores huvud är fullt av minnen. Hon ska snart fylla jämt. De vuxna barnen ska bjuda på överraskningskalas. Hur överraskande vet de inte ens själva. Dolores undomshemlighet hotas - och till sist kommer verkligheten ikapp henne - högst konkret!...
Visa mer
Recensioner
2017-03-01
Betyg 
Språket i denna bitvis vackra, starka och riktigt sorgliga roman som verkligen engagerar- är helt fantastiskt! Ann-Charlotte Alverfors språk är poetiskt, känsloladdat och väldigt vackert. Varenda liten menig känns väl igenomtänkt. Jag tycker även att porträttet av Dolores med familj och vänner var väldigt fint och kändes riktigt äkta. Till det en underbar, poetisk uppläsning av härliga Stina Ekblad!
Kan riktigt varmt rekommendera det här lilla underverket!
Mitt betyg blir, en stark 4:a!
2012-04-21
Betyg
Närhistoria. Kvinnohistoria med tre s som starka ingredienser; skam, skuld och styrka.
Klart läsvärd om än mörk - om inte annat för att trösta sig med att kvinnors villlkor faktiskt har blivit bättre.
2011-06-05
Betyg
85-åriga Dolores är inte lik den stereotypa gamla tanten. Hon har haft ett gott liv, på ålderns höst tar hon sig gärna en bläcka eller två...
