Den vänliga och naiva epileptikern Furst Mysjkin återvänder med tåget till Sankt Petersburg efter en lång kurvistelse i Schweiz ? utan många rubler i fickan, men med hopp om ett stort arv efter sin avlidna välgörare. På tåget börjar fursten prata med en man, som visar honom en bild på den vackra femme fatale Nastasia Filippovna. Denna händelse samt mötet med familjen Jepantjin, som är avlägsna släktingar till fursten, förseglar Mysjkins öde och gör så att han snabbt dras in i både romantiska och ekonomiska intriger, som visar sig ha katastrofala följder. Furst Mysjkins osjälviskhet står i skarp kontrast till de andra karaktärernas självupptagenhet och Dostojevskij har, genom sin huvudkaraktär, försökt att skildra en Kristus-liknande människas möte med en korrupt värld, där uppriktig godhet och omsorg för andra människor betraktas som idioti och vansinne. ?Dostojevskijs berättelse om Idioten...
Visa mer
Recensioner
2021-02-08
Betyg 
En helt fantastisk roman. Den bästa jag någonsin läst. Full av berättarlust och makalösa människoporträtt, där Aglaja antagligen är det främsta kvinnoporträtt jag någonsin läst. Boken är dessutom full av livsbejakande kunskap om människan och träffsäkra idéer.
2021-01-14
Betyg 
Känslosam furste synas av Dostojevskij
Vad ska man säga om denna ryska 1800-talsklassiker? Tålamodsprövande och lästung. Tröttsamma dialoger i S:t Petersburgs sällskapsliv. Spännande bara mot slutet. Ändå svår att lägga ifrån sig. Dostojevskij är en knivskarp psykolog med sinne för starka känslor.
Passion är bokens drivkraft. Furst Mysjkin, den siste av en krackelerande ätt i rysk överklass, tampas med sin kärlek till två utsökt vackra och självmedvetna kvinnor. Han älskar dem båda, vill gifta sig med bägge fast av olika anledningar.
Fursten är 27 år och just hemkommen efter fem års vistelse på ett sanatorium i Schweiz, där han behandlats för epilepsi och nervklenhet. Utan ett öre på fickan och uselt klädd dras denne godhjärtade och troskyldige man in i en äktenskapsaffär som ska välsigna en societetsdam med dåligt rykte och samtidigt göra hennes äkta hälft ekonomiskt oberoende.
Att furst Mysjkin ofta kallas ”idiot” efter bokens titel beror mera på hans sorglöshet och empati med andra människor än hans mentala tillstånd. Han tycks oförmögen att se till sitt eget bästa, låter sig utnyttjas av personer som agerar för egen vinning. Han finner inget konstigt i att älska två kvinnor samtidigt men kan förstås inte hantera en så komplicerad situation.
Idioten passar att sätta upp som pjäs. Intrigens och karaktärernas psykologi kan nog bättre fokuseras på en dramatisk scen under ett par timmar än kavlas ut i tätskriven romanform på nära 600 sidor.
Enstaka avsnitt i boken bränner sig fast. En lungsjuk tonårings vältaliga argument för att ta sitt liv. En tavla med Jesus ofattbara lidande på korset. Eller en replik som denna fälld av Mysjkin: ”Hör ni, jag förstår inte hur man kan gå förbi ett träd utan att bli lycklig över att man ser det.”
Författarens intresse för brott och straff smyger sig på läsaren även i den här boken. Från furstens bevittnande av en giljotinering i Paris till det grymma slutet, som inte ska återges här.
2020-12-05
Betyg
”En tövädersdag i början av november, vid niotiden på morgonen”, ja så börjar denna världsberömda roman. Det tog tid, men nu är den utläst! Den första tredjedelen läste jag i ett svep medan jag åkte flodbåt i Ryssland, den andra tredjedelen läste jag i långsam takt när jag kom hem. Fick inget flyt i läsandet och gav nästan upp på grund av att romanen kändes händelselös och bestod av ändlösa diskussioner, tyckte jag då. Sedan blev boken liggandes outläst tills jag tvingade mig att fortsätta. Den sista tredjedelen var roligare att läsa och jag fick flyt i läsningen. Handlingen var oerhört tragisk på slutet och man led med den stackars fursten.
Ryska romaner är fantastiska om man bara orkar läsa dem till slut och dessutom hålla reda på alla olika personer i handlingen som dessutom ofta beskrivs med två tre olika namn.
Betyg 
Idioten är en upplevelse. Dostojevskijs berättarteknik är enastående. Den första delen av boken var en stark fyra (gillade framförallt biten han skrev om att avrättas) och slutet var fängslande. Det blev däremot väldigt mycket upprepningar och långdraget i mitten av boken därav en stark trea i slutbetyg. Jag älskar känslan av att helt plötsligt befinna mig i ett vintrigt Ryssland på sent 1800-tal.
Karaktärerna är många och det tar lång tid att hålla reda på alla men det förstör inte helhetskänslan. Det jag kan sakna är ett djup i fler karaktärer än huvudrollen. Endast Myskin framstår behaglig som person. Kapitlet när Natasia och Aglaja möts på slutet gav mig en känsla av att Dostojevskij inte hade så bra koll på kvinnor. Som något avlägset från hans verklighet.
Jag förstår Dostojevskijs storhet och ser fram emot att läsa hans andra böcker som ska vara ännu bättre.
2016-07-25
Betyg
En bra och mycket läsvärd bok, trots vissa brister. Ojämnheten är en: början är stark och slutet enastående fängslande, men dessemellan tycker jag att det sker en del upprepningar. En annan är den igenkänningsfaktor som jag tycker är tydligare i t.ex. "Brott och straff" men här bleknar bort. Furstens godhet blir inte så märkvärdig i ett sammanhang av mer eller mindre galna och neurotiska personer, som det är svårt att identifiera sig med. Det rika språket och de höga topparna - och kanske en gnutta välvilja - gör att jag ändå delar ut en fyra.
2016-02-08
Betyg
Förstår inte kritiken nedan gällande att det inte går att relatera till Dostojevskijs berättelser. Visst, det kan ibland vara svårt att förstå vissa manér och replikutbyten, men Dostojevskij är de eviga frågornas mästare. Jag vet ingen annan författare som lika briljant skildrar alla tänkbara mänskliga förhållanden till Gud, från den mest envetna ateism till den allra djupaste tron. Idioten hör till hans allra bästa verk!
2014-12-25
Betyg 
Dessvärre kan jag inte tycka att boken lever upp till sitt rykte. Med förståelse för dess ålder, blir den, trots detta, otroligt orelevant på så många olika sätt.
Som många andra påpekat har den en intressant inledning. Fursten kliver in i historien på ett spännande sätt. Han ges ett intressant porträtt och ordväxlingen i de inledande kapitlens är både underhållande och skapar förväntan. Dessvärre händer det inte mycket mer. Humorn dribblas bort i 20-sidiga dialoger om de mest ointressanta samtalsämnena som inte ens dåtidens sysslolösa överklass kan ha funnit särskilt roande.
Det som till en början hade kunnat utveckla sig till en underhållande fars i högt tempo blev till sist en redogörelse för hur den ryska överklassen dribblar bort sig i artigheter och vardagliga relationer.
Idioten känns tyvärr extremt omodern i sitt sätt att beskriva människan, vilket bland många klassiker är just ämnet som gör dem tidlösa. Inte ens när boken blir filosofisk känns den intressant, eftersom resan dit tagit död på läslusten. Känns som att Dostojevskij blandat inslag från essäer och denna historia, för att bevisa hur utvecklad tänkare han var.
2014-02-15
Betyg
Inledningen och början är riktigt bra och fängslande, tyvärr håller den inte hela vägen. En stark trea.
2012-05-15
Betyg
Som många andra redan påpekat - spännande i början men blir lite pladdrig i del 3 och 4. Jämfört med Brott och straff är Idioten inte alls lika hänförande, men väl spännande - eftersom man aldrig vet vad som kommer ske! - och välskriven.
2012-01-17
Betyg
varför ska livet vara så hårt för en del människor? Varför slitas vi av skor skrev Dan Andersson i en spelmans jordafärd. Dan Andersson uppskattade Dostojevskij och det säger allt!
2011-05-16
Betyg 
Efter en vacker början så blir den rätt så pratig den här boken. Jag läste ungefär halva boken. En god 2:a.
2010-01-14
Betyg
I ljuset av "Brott och straff", och i synnerhet "Bröderna Karamzov" samt "Anteckningar från källarhålet", är "Idioten" tyvärr en besvikelse. För mig tar här Dostojevskijs "mindre bra sidor" (om man nu verkligen kan hävda att sådana sidor finns att hitta) överhanden; berättelsen blir rätt seg och långa utdragna beskrivningar utan riktig träffsäkerhet och relevans tillåts förekomma alldeles för ofta. Omdömet här skall dock kanske lämnas med en brasklapp; betyget är nog mest rättvisande då den jämförs med D:s övriga verk och kanske inte i lika hög grad relevant i jämförelsen med andra författare/verk. Mao - en "Dostojevskij-trea"!
2010-01-14
Betyg
En bok som verkligen nyttjar formatet till fullo, starka och varierade karaktärer - där man verkligen "lär känna" dom allihop. I vanliga fall brukar jag bli såld på lite lättare historier, vilket jag nog anser Idioten vara. Jag blir det även den här gången, och rent skrivtekniskt är Idioten det absolut bästa jag läst. Jag kan ändå inte riktigt redogöra för varför denna bok inte är en femma för mig - antingen var det de högt ställda förväntningarna, eller så kan jag inte förlika mig med Mysjkins öde. Hur som helst, en oerhört bra bok!
2010-01-01
Betyg
Lite för mycket svammel för att nå full pott, men helt fantastiska beskrivningar av karaktärerna och en fängslande historia som aldrig tappade fotfästet.
2009-09-03
Betyg
Dostojevskij och jag har inte samma uppfattning om hur man bör skriva en bok - färre människor tack!
2009-08-20
Betyg
Ibland är det väldigt lätt att förstå varför en bok blivit en klassiker.
2009-08-12
Betyg
Läste Idioten första gången på Café Kristina i Gamla stan, med jukeboxen i bakgrunden... Det var ett tag sedan, läste den igen några år efter det och var fortfarande lika fängslad. Idag? Vet inte.
2009-08-11
Betyg
Fantastisk bok, finns så många olika delar av den och så många olika sätt att analysera på att man inte ens vet var man ska börja.
2009-06-12
Betyg
Jag läste denna i sena tonåren och den gjorde ett makalöst intryck på mig. Har inte vågat läsa om den men det är en av mina starkaste läsupplevelser.
