Nobelpriset i litteratur 2009 I en diktatur vet man aldrig vem som är angivaren. Det kan vara någon man inte känner, eller någon nära vän. Men man vet inte säkert.I Ceausescus diktatur i Rumänien hade säkerhetspolisen alltid en anledning att kalla till förhör. Ändlösa förnedrande förhör som gjorde att man den dagen helst inte ville träffa sig själv. Inte någon annan heller, för den delan. Så människorna försöker gömma sig i Den omöjliga kärleken, eller i Fyllan, eller i Drömmen om friheten i utlandet eller i Galenskapen.Herta Müllers Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv handlar om förtryckets mekanismer, hur ondskan kryper under skinnet och förgiftar varje människa.
Visa mer
Recensioner
2014-07-03
Betyg 
Tämligen snårig berättelse som ger en mycket mörk bild över människorna i diktaturens Rumänien. Muller blandar betraktelser i vardagen med filosofiska funderingar. En bok att diskutera och läsa igen....
2013-01-09
Betyg 
Den namnlösa kvinnan är i diktaturens Rumänien på väg i en buss till ett nytt förhör med säkerhetspolisen. På vägen dit reflekterar hon över sitt och sina närmastes liv, över vad som påverkat henne och dem, hur diktaturen format henne och de andra. Hur de alla blivit svikare och angivare.Hur många som mördats. Bokens perspektiv är snävare än i andra böcker av Müller. Molltonen mörkare och djupare. Framtiden utan hopp.
2011-10-18
Betyg
Härligt skrivet av Herta men jag har lite synpunkter på handlingen om jag skall vara ärlig.
2011-09-05
Betyg 
Jag kan förstå kvaliteerna med texten men vad hjälper det då det är så outhärdligt segt och omständigt berättat?
2010-03-09
Betyg
Oj, jag har känt mig gastkramad under läsningen, och även efter att jag avslutat boken. Jag misstänker att det här är en bok som kommer att dyka upp i tankarna under lång tid framöver. En makalöst effektivt berättad historia om ett förfärligt samhälle till stor del befolkat av människor som misstror varann eller vill varandra illa.
2009-11-14
Betyg 
Ramberättelsen är en ung kvinnan spårvagnsfärd till ett förhör med säkerhetspolisen (förmodligen i Ceausescus Rumänien, även om detta aldrig nämns, tror jag). Under färden sitter hon och tänker på sitt liv, typ. Författarinnan har ett rätt säreget språk som inte direkt är svårläst men som ibland gör att man måste läsa om, lite medvetet underliga syftningar, knepiga associationskedjor, etc. Hela berättelsen är väldigt fragmentarisk, till en början tycker jag att detta är rätt jobbigt, men med vad sidorna lider så faller en mer sammanhängande berättelse ur bitarna. Har inte läst något annat av henne men kommer nog göra det.
2009-11-01
Betyg
Bra , men lite svår att koncentrera sig på texten då det växlar så mycket över tid
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
