Rakel är 32 år och hatar allt som är naturligt. Är det så konstigt? Hon bär på ett hjärta som när som helst kan sluta slå och lungor som hotar att ge henne andnöd. Därtill bär hon på en ångest även den helt naturlig som sliter henne i stycken inifrån. På skolan där hon arbetar får ingen veta hur hon lider. Kollegerna har ändå nog av sig själva. Och Rakel kunde inte bry sig mindre. Hon är upptagen av att vänta på svar på ett brev hon skickat till någon hon tror kan bli en kamrat. Under en sömnlös natt växer sig Rakels längtan efter brev så stark att den materialiserar sig som en ansamling vita, halvt transparenta hinnor i hennes lägenhet. Hinnorna ger ifrån sig ett otäckt ljud, djupt inifrån den helt slutna massan som inkapslar Rakels besvikelse. De verkar vilja henne något. Ibland är man lessen ibland är man glad är en skräckinjagande melodram om människor som är så hjälplösa i sina försök...
Visa mer
Recensioner
2017-05-01
Betyg 
Martina Montelius är en mycket underhållande person och jag har tyckt mycket om hennes två senaste romaner: Främlingsleguanen & Oscar Levertins vänner som jag både gett en 5:a i betyg. Den här då? Även om den har sina vitsiga moment i sann Montelius anda så blev jag inte riktigt klok på den här boken. Hinnor som utsöndras av obesvarade brev som hon sedan badar och sover med? Jag förstod helt enkelt inte vad hon vill ha sagt med dessa hinnor. Vad menar hon? Sen kan jag också tycka att det i den här romanen blir lite väl mycket svåra ord och filosofiska meningar som gjorde det särskilt svårt för mig att läsa den här boken. Vissa ord förstod jag inte ens vad de betydde.
Nej, den här romanen var inte alls lika bra som Martina Montelius två andra böcker.
Betyget blir därför endast en, 2:a i betyg från mig!
2017-04-04
Betyg 
Verkligen obra bok. Förstod i stort sett ingenting, bland dessa hinnor och oregerliga tankar. Trodde jag vet något på spåret efter typ 100 sidor... men nej... helt obegriplig och ointressant för mig...
