»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times Vladimir(Didi) och Estragon (Gogo) möts nära landsvägen, vid trädet. De delar en morot. Funderar över på om de ska hänga sig; väger för och emot. I väntan på Godot. Samuel Becketts I väntan på Godot [En attendant Godot, 1953] är den moderna dramatikens kanske mest revolutionerande pjäs, vars titel till och med blivit ett fast uttryck på många språk. I väntan på Godot - poetisk, drömlik, absurd - har ofta tolkats som en allegori över mänsklighetens outtröttliga jakt på mening, och som sådan är den outsinligt magisk och vacker. Becketts expressionistiska minimalism var inte endast banbrytande för scenen,...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En svag trea, men enbart för att den är intressant i teorin - dock inte alls i praktiken. Det finns ingen mening i den här pjäsen men det som ändå är dess styrka är att den får mig att självmant söka finna en, både i och utanför texten. Alltså, oavsett hur tråkig och oförståelig den än må vara så väcker den tankar och det borde alltid få åtminstone lite beröm.
Betyg
(Kommenterar endast "I väntan på Godot")
Det här var inte min grej. Jag är väl inte tillräckligt analytisk för att uppskatta den här sortens verk.Jag blir irriterad på de där två och känner bara uppgivenhet. Fast åandrasidan; om tanken är att förmedla sådant så har Samuel Beckett lykats med mig. Tyvärr är dramat, i läsform, inte min kopp te ändå.