Hur vet en gök att den är gök? När infaller starens tid? Borde inte IKEA tacka taltrasten för spånskivan och vad visste egentligen Linné om fåglar? Frågor, frågor och de får alla sina svar och mer ändå i en ny bok, resultatet av ett unikt samarbete mellan författaren och hobbyornitologen Tomas Bannerhed och Brutus Östling, Sverige kanske främste fågelfotograf. Det de har gemensamt är att de, var och en på sitt sätt, är genuina berättare. Brutus fångar inte bara fåglarna med sin kamera, hans bilder visar på ett märkvärdigt och mycket personligt sätt hur fåglarna gör. Tomas Bannerhed kryssar inte bara för de arter han får syn på och beskriver deras fjäderdräkter och läten, han vet något om fåglarnas plats i våra liv. För första gången förs dessa både fågelmänniskors arbeten samman i en gemansam volym. Tomas Bannerhed debuterade 2011 med romanen Korparna som gav honom Augustpriset samma...
Visa mer
Recensioner
2016-03-04
Betyg 
Måste man vara fågelskådare för att kunna glädjas åt texter och bilder med fjäderfän som funnits på jorden längre än människan? Absolut inte. Men risken är att du blir förförd och själv ger dig ut i markerna med kikare och sittunderlag.
Tomas Bannerhed delar sitt fågelintresse med svenskättade USA-författaren Jonathan Franzen. Med nya boken ”I starens tid” återvänder han till skogarnas och åkrarnas lockrop från sin Augustprisade debutromanen ”Korparna”. Den här gången i sällskap med naturfotografen Brutus Östling, vars bilder är tidlösa konstverk.
Tillsammans har de skapat inte en fågelfauna men en litterär utflykt i dagbokens och årstidernas form. Bannerheds betraktelser sjuder av poesi och sinnlig kunskap. Han är lärljunge till både Linné och Harry Martinsson. Lycklig är den som ser det stora i grässtrået eller rödhakens halskrås.
Författaren härmar de bevingades läten, både fonetiskt som i nötväckans kvidevitt –kvidevitt eller twiiu-twiiu och mera prosaiskt som i lövsmygens vemodiga strof: Snälla rara mamma, kan jag få gå på bio i kväll klockan nio? En rosenfink i en tvillingbjörk på Södertörn hälsar Bannerhed med Nice to see you! Nice to see you!
Han förundras över gökens gåta. Hur vet den parasiterande gökhonan vilket främmande fågelbo hon ska lägga sitt ägg i? Hur vet gökungen att han är av annat släkte än sina plastföräldrar bland sädesärlor, piplärkor och rödstjärtar? Ett etologiskt mysterium.
Havsörnens vingar liknas vid rektangulära segel, en metafor som i meningen efter förädlas till en svävande dörr.
Sveriges vackraste fågel spanar Bannerhed in i en grund havsvik på Fårö: en blåbent vadare med uppåtböjd näbb ”gracil som en silkeshäger och så fint tecknad i renaste vitt och svart” att hon jämförs med Greta Garbo stående solitär på styltor i en skränande måsflock. Brutus Östling bjuder dock inte på något foto av den undersköna Skärfläckan. Varför denna avvikelse i ett annars rikt bildmaterial? Kanske en uppmaning till läsaren att på egen hand söka sig vidare i fåglarnas underbara värld?
2015-10-28
Betyg
Magnifik! Lustig fundering i sammanhanget är "hur vet göken att den är en gök"? Med tanke på att den växer upp hos andra värdpar, men äggen läggs med den vidunderliga förmågan att exakt likna värdparets egna, såsom en rödstjärt?
