Det här är Anette Skåhlbergs fyrtioförsta bok som författare och det är en bok om Alex, 14 år, snart 15, och om identitet och rätten att få vara som en vill. Alex skriker och undrar vad det är för mening med alltihopa när ändå ingen verkar bry sig. Alex vill bara att alla ska fatta att han visst är en kille fast han har en tjejkroppSomliga kallar boken för en transsaga menAnette säger själv:Idag, år 2016, finns oändligt många möjligheter hur vi vill leva, och ändå poppar de upp här och där: de som protesterar, de som tycker att någon lever fel, de som lägger sig i , de som protesterar, de som kritiserar eller till och med hatar. Istället för att ta hand om sitt eget liv, lägger de energin på att försöka bestämma hur andra ska leva. En dag i somras reste Alex in i mitt inre. Alex med all sin kraft och sitt jäklar anamma som exakt visste vem han var. Hela tiden. Medan omgivningen runt honom...
Visa mer
Recensioner
2018-06-11
Betyg 
Som vanligt antar Skåhlberg rösten hos en person som bryter normen, något jag tycker är väldigt viktigt. I den här boken får vi följa Alex, 14 (senare 15) år både i nutiden och som yngre för att få en hel historia kring hur det kan vara att känna sig som en person låst i en annans kropp där inget stöd finns att hitta hos de två personer som borde stötta mest.
Den här boken gör mig arg. Den gör mig faktiskt skitförbannad, och det gör den för att jag älskar mina barn oerhört mycket och kan inte tänka mig att jag skulle bete mig på samma sätt någonsin som Alex föräldrar gör. Samtidigt gör det mig glad, att jag blir så väldigt arg, för det betyder att jag inte ser beteendet som något normalt.
Jag tycker om morfar, i den här boken, Alex trygga famn och jag tycker också om vändningen som boken får fram emot slutet. Jag tycker att det hade kunnat spelats lite mer på den delen, än alla ganska lika vändor som kommer fram innan.
Språket är lättläst, och texten är större än vanligt. Det jag däremot saknar är lite indrag eller blankrader som skulle ha fått texten att andas lite. Som det är nu är det ganska jobbigt att läsa långa stunder, för det blir nästan som att hela sidorna drar ihop sig.
Det är ett litet persongalleri i den här boken. I alla fall de som får någon större plats, vilket gör att det är väldigt lätt att skilja på dem.
