Kärlek, kamp och förändring i glasbrukens gryningstid Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre?I oxögat är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer. Det är framförallt en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan,...
Visa mer
Recensioner
2020-11-26
Betyg 
Jag trivdes bra i huvudpersonerna Sissel och Eskils sällskap. Möjligen är de lite för moderna, men vad vet jag. Boken är spännande och stockholmska inläsaren Cecilia Nilssons småländska är utmärkt. Och nu vet jag vad oxögat syftar på!
2020-10-01
Betyg
-"Ida Andersens berättelse förflyttar läsaren till Småland i mitten av 1700-talet. Redan i första stycket är stämningen satt, med en mustig beskrivning av fattigdom, smuts och grovarbete. På bara några rader ryms fem ortsnamn som ångar av gammelskog och svunna tider. Och så är det något med språket i övrigt, det har en lite högtidlig gammaldags känsla som är genomgående i hela boken. Orden är valda med fingertoppskänsla för att ge tyngd åt berättelsen utan att göra den svårläst. Dialogerna skrivs med talspråk, olika beroende på vem som talar. Varje kapitel har dessutom en undertitel som förstärker upplevelsen av att man befinner sig i en gången tid.
Vi får följa pigan Sissel och drängen Eskil som binds samman av midsommarnattens konsekvenser. De har båda tvingats att ta tjänst i unga år, då den enes far är en suput och den andres drunknat efter att ha tjänstgjort i kriget. Nu drömmer de om ett bättre liv i ett eget hem, ett litet timrat torp utan fönster på den jordplätt Eskil ärver av sin husbonde.
I en värld av dagsverken, sten, lera, kärr, missväxt och slit frodas manlig kärv vänskap och yrkesstolthet då Eskils skicklighet med timret avslöjas. I bygden ska ett stort glasbruk byggas och Eskil får möjlighet att visa vad han kan. Han står med mössan i hand, ständigt ödmjuk och märkt av att man ska acceptera sitt öde och bli vid sin läst med gudsfruktan i sitt hjärta. Så snart han gör något som uppskattas av det fina folket anses han vara högfärdig och det är många avundsjuka män som gör vad de kan för att motarbeta honom.
Den kvinnliga vänskapen är jordnära, kroppsnära och handgriplig när barn föds och läkande dekokter tillverkas. Sissel ser ingen konflikt mellan sin gudstro och jordemors trollkonster, något som får Eskil att vända sig till prästen för att få stöd. Han behöver dessutom veta när Sissel kan bli kyrktagen. Sissel själv har en friare gudstro och detta är en av de många kontraster som åskådliggörs i brytningstiden mellan det gamla bondesamhällets uråldriga träldom och den nya tidens möjligheter till uppbrott och självständigt liv.
Boken fick mig både sugen på att läsa om Mobergs böcker om Utvandrarna och att resa runt i Småland i lugn takt. Att se på torp och glasbruk med andra ögon. Inte bara se de vackra produkterna och konstverken. I oxögat får en fyra – ett Hi av mig."
2020-01-06
Betyg
Kärlek i en torparstuga i 1740-talets Småland där glasbruket Kosta växer fram.
En varm och relativt lättläst berättelse med sina korta kapitel. Perfekt avslappnad läsning för mig som gillar historiska romaner i Vilhelm Moberg-stuk. I detta fall dock mer feelgood och inte så mycket utsvävningar i detaljer.
Saknar att inte få följa berättelsen om den lilla familjen längre för att se hur de klarar sig vidare. Författarens gammeldags/lokala språkbruk förstärker läsupplevelsen!
Läser gärna mer!
2019-06-11
Betyg
"Ida Andersens sätt att skriva och känsla för människornas liv i helg och söcken för osökt tankarna till en stilfull legering av Sara Lidman och Vilhelm Moberg. På ett överrumplande och övertygande sätt förmår Andersen med vitaliserande kraft gjuta liv i en av förra seklets mest avgörande romantraditioner, den där vardagsliv möter arbete och de större samhälleliga skeendena speglas i de enskilda människornas vardag." Christer Enander, Sydsvenskan 4 juni 2019
Jag instämmer. Det här är stor och mustig litteratur. Jag hoppas på en fortsättning. Läs !
