I oxögat

Andersen, Ida

| 2019

Flag from sv

13


Kärlek, kamp och förändring i glasbrukens gryningstid  Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre?I oxögat är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer. Det är framförallt en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan,...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Kärlek i en torparstuga i 1740-talets Småland där glasbruket Kosta växer fram.

En varm och relativt lättläst berättelse med sina korta kapitel. Perfekt avslappnad läsning för mig som gillar historiska romaner i Vilhelm Moberg-stuk. I detta fall dock mer feelgood och inte så mycket utsvävningar i detaljer.

Saknar att inte få följa berättelsen om den lilla familjen längre för att se hur de klarar sig vidare. Författarens gammeldags/lokala språkbruk förstärker läsupplevelsen!

Läser gärna mer!

J

Betyg

Storslagen, gripande & välskriven!

Jasmina <3

2019-07-17

Betyg

😁

Engelska Väninnan

2019-06-11

Betyg

"Ida Andersens sätt att skriva och känsla för människornas liv i helg och söcken för osökt tankarna till en stilfull legering av Sara Lidman och Vilhelm Moberg. På ett överrumplande och övertygande sätt förmår Andersen med vitaliserande kraft gjuta liv i en av förra seklets mest avgörande romantraditioner, den där vardagsliv möter arbete och de större samhälleliga skeendena speglas i de enskilda människornas vardag." Christer Enander, Sydsvenskan 4 juni 2019

Jag instämmer. Det här är stor och mustig litteratur. Jag hoppas på en fortsättning. Läs !