
Sista fristående delen i trilogin om Morden vid världens ände.Regn piskar marken och fyller den porösa gyttjan med små hål. Trädens grenar har trasslat in sig i varandra och hindrar både djur och människor från att passera. Under eftermiddagen har skogen varit fylld av folk. Nu håller kylan dem borta och den enda som gömmer sig i skogen är personen som alla letar efter, vars stela fingrar skymtar i det mörka vattnet. Hösten är i antågande och träden längs Trosaån har färgats vackert gula. Äntligen har Vera Jansson hittat en köpare till sitt barndomshem, och köpeskillingen är tillräcklig för att hon ska kunna bli delägare i revisionsbolaget hon arbetar för. Allt hon behöver göra är att signera kontraktet för att kunna lämna sitt förflutna bakom sig. Men så försvinner sonen till en av hennes vänner spårlöst, och Vera släpper allt för att hjälpa stadens invånare att leta....
Visa mer
Recensioner
Betyg
För ett tag sedan läste jag denna , ”I mörka vatten” som är den tredje och avslutande delen i spänningstrilogin ”Morden vid världens ände”.
En spännande och välskriven trilogi där jag nog måste säga att den här sista delen är den mest spännande. Småstad, alla känner alla, gamla hemligheter, svek och vänskap. Jag gillar att läsa om det vardagliga och att inte allt kretsar kring mord och andra hemskheter.
Men det är en mycket spännande berättelse, en sådan där som kryper in under skinnet och med ett smygande obehag. Man vet att något är fel, men vad?
Betyg
För ett tag sedan läste jag denna , ”I mörka vatten” som är den tredje och avslutande delen i spänningstrilogin ”Morden vid världens ände”.
En spännande och välskriven trilogi där jag nog måste säga att den här sista delen är den mest spännande. Småstad, alla känner alla, gamla hemligheter, svek och vänskap. Jag gillar att läsa om det vardagliga och att inte allt kretsar kring mord och andra hemskheter.
Men det är en mycket spännande berättelse, en sådan där som kryper in under skinnet och med ett smygande obehag. Man vet att något är fel, men vad?
2021-01-07
Betyg
I mörka vatten är den tredje och avslutande boken om Vera Jansson som utspelar sig i den lilla idylliska staden Trosa.
Jag tycker att den här serien är mycket bra. De är välskrivna böcker som alla har en spännande intrig men med väldigt lite av våldsamma scener. De är täta och har ett bra driv.
Vera som är huvudkaraktären är en revisor som råkar snubbla in på ond bråd död som drabbar människor som befann sig i hennes närhet när hon växte upp i Trosa. Boken bjuder oss på den där krypande känslan, den där som tar sig in under skinnet med sin suggestiv ton. Den har en ganska torr och annorlunda humor mer åt det ironiska hållet samtidigt som den har en rejäl dos av charm.
En ganska så tunn bok men det gör inget för Anna får till en berättelse utan massa dösnack och tråkiga transportsträckor vilket jag uppskattar.
Den här boken gillar jag betydligt mer än del ett och faktiskt mer än tvåan, ja den är bästa delen i trilogin. Anna slutför serien med flaggan i topp. Jag önskar att de hade fortsatt och jag kommer sakna den lite buttra och egensinniga Vera.
Spännande, oförutsägbar med trevliga miljö och personbeskrivningar
Betyg
Vera har äntligen hittat en köpare till sitt hus i Trosa, och pengarna hon får kan hon lägga på att bli delägare i det revisionsbolag hon arbetar för. Hon ska bara skriva under, sen kan hon gå vidare, och lämna allt annat bakom sig.
Men så försvinner Musse, som är son till en av hennes vänner. Hus och arbete får vänta, hon måste hjälpa till att leta.
För många år sedan försvann Veras bror, och man ser vissa likheter.
Polis, vänner, okända och missing people letar, men efterhand som tiden går, ger många upp.
Här har vi spänning på hög nivå. Det händer flera oväntade händelser som gör den ännu mer spännande. Jag sträckläste boken för man vill veta hur det ska gå. Boken är lättläst och känns trovärdig. Miljöbeskrivningarna är fina och du känner att du är där.
2020-12-29
Betyg
Och så var sagan slut…! Tredje delen i Anna Roos trilogi “Morden vid världens ände” är ute. En riktigt bra serie som inte bara kretsar runt mord utan även runt gamla hemligheter, en ort där alla känner alla samt vänskap och svek. I den tredje delen får man svar på alla frågor första och andra boken byggt upp, och jag saknar redan Vera. Trots det finns det mycket som lämnas kvar åt läsarens fantasi. Enligt mig var inget förutsägbart och jag blev förvånad gång på gång vid olika avslöjanden (på ett positivt sätt!). Karaktärerna i romanen är inte för många och det är enkelt att komma ihåg vilka alla är. Precis som de andra delarna består även del 3 av korta kapitel vilket uppskattas av mig. Något jag hade önskat är ännu mer spänning i tredje delen - men om man tittar på serien i helhet så är det lagom mycket spänning! Jag är förvånad över hur boken som bara är ca. 240 sidor innehåller så mycket! Den är välskriven och jag hoppas verkligen Anna Roos skriver fler böcker i framtiden!
“Morden vid världens ände” passar alla som gillar kriminalromaner, som tycker om spännande hemligheter och inte minst de som tycker om böcker med magiska omslag! Jag älskar verkligen omslagen.