»Den fulländade idéromanen. Genial.« | Rebecka Kärde, Dagens Nyheter»Ett hemligt vapen för en frustrerad feministisk gerilla.« | Alice Kassius Eggers, Aftonbladet Kultur»En tragedi som borrar sig djupt in i själen.« | Expressen KulturVisa mer
Recensioner
2018-09-28
Betyg 
Jag hade höga förväntningar på boken innan jag började läsa. Upplever boken tråkig och ointressant. Förstår mig inte på människorna i boken, de är sorgliga och enkelriktade.
2017-09-02
Betyg
Som att läsa en bok av en självupptagen man, vilket jag har noll intresse av. Fattar att det var en del av poängen, men iallafall. Den känns varken feministisk eller intressant. Bra språk, ja, men det här är nog en av de tråkigaste mest intetsägande böcker jag läst.
2017-03-02
Betyg 
Bokens huvudperson försvarar i en passage en konstnärs blottande i offentligheten som ett sätt att belysa objektifiering och ge tillbaka fördomar och rädsla till publiken. Kanske är det något sådant Chris Kraus försöker göra med sin bok, men det undgår tyvärr mig. Bitvis är det riktigt skarpt och medryckande, men ganska ofta blir det kvasiintellektuellt och pretentiöst. Slutet är dock strålande.
2016-11-05
Betyg 
Jag trodde att den skulle handla primärt om besatthet, men den är väldigt mycket av randomiserade tankar om konst, människor i författarens vänkrets och liknande, vilket tar fokus från det tema som boken "ska" handla om. Trist, för det är ett intressant tema som jag gärna läst mera om. Det andra är, ärligt talat, tråkigt och ointressant.
2016-08-04
Betyg 
Jag vill gifta mig med språket och samtidigt ruska om Chris ordentligt. Annars är det ett snyggt (fult) grepp att blanda feminism och utplånad av sig själv för en man. Jag har svårt att känna igen den totala besattheten även om boken lämnar ut många känslor och en del bitar är verkligen spot-on. Nära en femma.
