I havets djup är allting blått

Betyg

I en vacker bok där texten har såväl en poetisk som filosofisk känsla får vi följa en liten flicka som så gärna vill bli stor.
Plötsligt får hon genom en önskestjärna möjlighet att testa denna önskan.
Med stora kliv så ger hon sig ut i världen. Hon är så stor att de vuxna på marken får fly undan hennes jättefötter.
Hon fortsätter ut i naturen och till slut stannar hon till hos en val. Tillsammans har simmar de i havet, samtalar och tittar på stjärnorna. På det uppslaget där hon ligger som sitt jättejag tillsammans med valen läser vi:

”Högt där uppe blinkar stjärnorna.
Jag känner mig liten mot alltet.
Fast jag är störst så
är havet större ändå.
Kanske gör det
ingenting.
Kanske är det
bara så det är.”

Till slut väljer flickan att återgå till sitt vanliga liv och i sitt sovrumsfönster vinkar hon sedan adjö till önskestjärnorna som återigen försvinner.

Vegna och Jönsson har tidigare gjort boken ”Jag kom hit på ett litet blad” tillsammans. Det är en alldeles fantastisk bilderbok om flykt som vi verkligen har uppskattat här hemma. Därför hade jag också höga förväntningar på ”I havets djup är allting blått”.
Jag som vuxen upplevde att mina förväntningar uppfylldes. Jönssons bilder är alldeles fantastiska och en upplevelse i sig. Skulle kunnas ställas ut på galleri som en egen utställning även utan text.
Vegnas text är även den en upplevelse att högläsa. Orden känns vackert avvägda med poetisk känsla. Berättelsen är filosofisk men ändå konkret.
Texten känns så välbearbetad och jag misstänker att Vegna lagt mycket tid på den. För den är faktiskt vacker.

Men trots det är det något med boken som inte fångar mina barn. Boken är kategoriserad för 3-6 år av bokhandeln. Men min 3,5-åring vägrar läsa boken utan sparkar bort den. Min sexåring lyssnar och tycker den är okej. Men det är ingen bok hon själv tar initiativ till eller har som ny favorit. När jag vill samtala kring den med henne ratar hon mig helt pga ointresse.
Dock tänker jag att det ändå är en bok att läsa, för bokens poetiska och filosofiska stämning med Jönssons fantastiska illustrationer är en högläsningsupplevelse jag vill ge mina barn. Dock så är det kanske mer en bok att först låna på biblioteket för hemmabruk för att kolla av om ens egna barn uppskattar boken.

För barn som visar mer intresse för boken än mina barn gjort så tror jag också man kan få till fantastiska samtal. Om att vara mindre men också om att växa upp.
Varför tror barnen att flickan ändå väljer att bli liten igen? Hur skulle det vara om barn var stora som jättar medans de vuxna var små? Vad skulle förändras? Vilka tankar väcker boken hos barnen? Samtala kring det!
För er som jobbar i förskolan så tycker jag att denna bok passar toppen. Den nya läroplanen skriver fram att vi ska skapa tillfällen för barnen att samtala och reflektera kring olika sorters texter. För det syftet passar denna boken bra för det är verkligen en fin läsupplevelse som väcker tankar även om det som sagt råder delade meningar om boken här hemma.

Men enligt mig en fantastisk bilderbok! För de barn som fångas av boken kommer det verkligen vara en fin läsupplevekse.

Betyg

Jag har läst I havets djup är allting blått för min barngrupp på förskolan som är mellan tre och fem år. Boken är skriven av Sarah Vegna och är illustrerad av Maya Jönsson och utgiven av Under the Kite Publishing 2019. ”Världen sover. Där ute ligger husen, stora och mörka. Med alla människor jag inte känner. Jag hör mammas snarkningar genom väggen. Jag hör mitt hjärta slå. Hör mörkrets tystnad göra alla små ljud stora. Allt är stort, utom jag. Jag är så liten. Jag är så liten att jag inte märks.” Så börjar I havets djup är allting blått och på samma poetiska sätt fortsätter boken. Orden tillsammans med de fantastiska och underbara illustrationerna i vackra färger gör att I havets djup är allting blått får högsta betyg. Barnen på förskolan lyssnade uppmärksammat och tyckte om boken som riktar sig främst till deras ålderskategori (3-6 år). En mycket fin bok på alla sätt som jag önskar att jag hade skrivit och illustrerat själv.

Betyg

Tvååringarna tycker: Pappa haj! (”Det är ju en stor val.” ”Nej, mamma. Pappa haj!”) Lyssnar och pekar väldigt mycket på bilderna, och orkar med hela boken, även om intresset kanske svalnar lite efter ett tag.

Fyraåringen tycker: Han är väldigt förtjust i Maya Jönssons bilder och tycker också väldigt mycket om den andra boken Sarah Vegna och Maya Jönsson har gjort tillsammans, Jag kom hit på ett litet blad. Han är lika förtjust i den här och tycker det är jättekul att se hur barnet växer i boken och hur liten valen helt plötsligt ser ut. Den som är så stor egentligen!

Mamman tycker: Det här är en supermysig bok som handlar om att känna att man vill vara något annat än man är men sen till slut inse att gräset inte var grönare på andra sidan utan att man var rätt så nöjd med det man hade och den man var. Och att även någon som är väldigt stor kan känna sig liten och ensam inuti.

Bilderna är fina och med harmoniska, ganska mörka färger, vilket bara bidrar till bokens mysfaktor. Sarah Vegnas berättelser och Maya Jönssons illustratörsstil passar perfekt ihop.

Betyg

Baksidestexten lyder: ”Allt är stort, utom jag. Jag är så liten att jag inte märks. Inom mig brinner en önskan. Jag vill bli stor - större - störst!” En finstämd, lite poetisk bok om ett barns önskan att bli stor. När en stjärna faller slår önskningen in. Hur blir det när en plötsligt är stor? Kan någon som är stor känna sig liten inuti? En resa genom skogen, ner i havet, möte med en blåval och så de där stjärnorna som får ens önskningar att slå in. Så otroligt söta stjärnor. Jag ska föreställa mig stjärnorna så nästa gång jag ser en stjärna falla. Älskar bilderna på valen, särskilt försättsbladet. Bilderna går i framförallt blåa nyanser. En fantasifull, drömlik berättelse om något jag tror många barn kan känna igen sig i - önskan att få bli stor. Gillar den!