Småningom samlas alla vid stranden, där det pratas och spås om den stundande resan. En och annan drar en fälhistoria, börjande med orden: "En vinter då jag var ute." Under tiden spänna raitarna två hästar för båten och avskedsstunden är inne. Nu skall det bära av i den farofyllda fälan, där så många fått sätta livet till i kamp mot is, storm och köld. Ett vemodigt allvar återspeglar sig i gubbarnas anleten, då de trycka de sina händer, och här och var synes en tår smyga sig fram ur ögonvrån. För att skingra sorgen tages fälkaggen fram. Svikkan tages ur, och efter gammal god sed bjudes alla på avskedsfälsupen. Tåget sätter sig i rörelse. I täten guppar båten säkert fram, och de sex raitarlassen med kälkar, jullar, skarpsäckar med mera komma lydigt efter. Överst på sista lasset gungar fälkaggen i allsköns välmåga. Molpe by i Korsnäs socken försvinner i en krök, och vi inta våra platser...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
