I sin förra diktsamling, Blomman och människobenet (2003), närmade sig Ann Jäderlunds prosans skrivsätt efter att tidigare ha arbetat med en starkt rytmisk metrisk form. I hennes nya samling har rytmen blivit än mer upplöst och expansiv, samtidigt som dikterna behåller sin täta och mångskiktade intensitet. Nytt är också att Ann Jäderlund här går in i en mer biografisk sfär, där hon återkallar en tonårs- och ungdomstid under åren 1967-78. En tid präglad av sexualitet, instängdhet och oro i relationerna. Sexuellt fanns blusen i nylon i depåer volang med en mans hud med en mans tumme i själva huden volang släta vita ljud papiljotter depåer vitrosa tunga ljud vem du är vill du inte veta som bråck i den trånga själen jag kan inte andas det hörs inte det hörs som en volym
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok