När man spårar Djävulen själv, hur långt måste man gå? När Mathieu Durey, kriminalpolis i Paris, får veta att hans kollega och bäste vän Luc ligger i koma efter ett självmordsförsök kan han inte förstå det. Luc, troende katolik, skulle aldrig ha kunnat begå denna dödssynd. Mathieu upptäcker att Luc i hemlighet arbetade med en serie mord med kopplingar till satanistiska riter och symboler där mördarna har en sak gemensamt: de har alla själva varit en hårsmån från att dö och blivit mirakulöst räddade. De är "Djävulens mirakel" och agerar för hans räkning. Mathieus jakt på sanningen för honom till Jurabergens ödsliga skogar, till Siciliens vulkanhotade kust, Paris etniska smältdegel, mirakelstaden Lourdes och slutligen Pyrenéernas djupaste grottor. Det blir en färd mot mörkrets hjärta, mot ondska, besatthet och djävulstro, där inget är heligt, varken kropp eller själ. I...
Visa mer
Recensioner
2009-08-08
Betyg 
Grangé har säkert fått inspiration från Dan Brown, primärt Angels and Demons med allt som potentiellt kan döljas inom katolska kyrkans mysterier och som exempelvis filmer som Omen och Exorcisten bevisat är just ämnet kring djävulen och demoner lätta att spinna vidare på. Men av någon anledning någ Grangé inte ända fram -- det känns lite ryckigt och bökigt helt enkelt.
2009-05-07
Betyg
Grangé har försökt sig på en fransk version av "Da vinci-koden". Den eviga kampen mellan det goda och det onda, mellan Gud och Djävulen och en underton av kritik mot den mäktiga katolska kyrkan.
Tanken har nog varit god från början, men Grangé svävar ut alldeles för mycket, lägger ut lösa trådar som aldrig blir uppplockade igen och boken skulle ha kunnat skurits ned med minst 200 sidor.
Förläggaren borde ha tipsat Grangé om "kill your darlings". En extra stjärna dock för språket i texten. Det är nyanserat och målande.
2009-04-22
Betyg 
"Det är 656 mycket spektakulära sidor", enligt Helsingborgs Dagblad.
Om man med spektakulär menar blodig så javisst, men menar man spännande så nej. Läsaren tas med på en imponerande resa som kunde varit så bra. För allt finns där egentligen. Platserna, berättelsen, en intresant hjälte och likaledes en intressant skurk och Grangé kan sin religionshistoria. Eller lyckas i alla fall lura mig att han kan den.
Problemet är att det bara tar ett 50-tal sidor innan man förstår åt vilket håll det lutar, och resten av den dryga boken blir bara en sträcka som ska avklaras för att komma i mål.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
