Recensioner
Betyg
Min första Trenter i mogen ålder var Farlig Fåfänga (hans första Harry Friberg). Förtjust fortsatte jag med hans andra, från 1945, där kriminalindentent Vesper Johnsson dyker upp för första gången. Det är ett fasligt tjat om att denne är liten och jag retar mig stort på att "gumman Tapper" bara är i sjuttioårsåldern. Långsökt intrig. Polisarbetet under all kritik. Stomatolskylten var bäst.
Omslagstext: Harry Friberg får en majkväll i uppdrag att fotografera ett "naturfenomen" ute vid Blockhusudden i Stockholm. Det visar sig emellertid att fenomenet i fråga har en ytterst kuslig innebörd och är upptakten till ett tragiskt familjedrama med förbryllande detaljer: ett grogglas som försvinner mitt framför näsan på polisen, ett syrenträd som oförklarligt vissnar ner, en strömbrytare utan ett enda fingeravtryck är bara några av mysterierna. Alltsammans är emellertid pusselbitar i ett ytterst sinnrikt mönster som träder fram efter ett sällsynt styvt skildrat detektivarbete.