Da den feterede og sensuelle digter Ingrid Magnussen får en livstidsdom for drabet på en elsker, dømmes hendes 12-årige datter Astrid samtidig til at vokse op hos en række plejefamilier. Over en periode på næsten 10 år bliver det til kortere eller længere ophold hos fem familier i forskellige miljøer i Californien. Hvid Nerie fortæller med varme, humor og psykologisk indsigt om en ung piges vanskelige opvækst. På baggrund af miljø- og menneskeskildringer fra et nutidigt USA minder forfatteren os om, hvordan vi i langt de fleste tilfælde er i stand til at tilpasse os, når omstændighederne kræver det. Ligesom nerieplanten, der kan overleve under selv de mest kummerlige forhold.
Visa mer
Recensioner
2011-10-25
Betyg
Har hört och läste mycket positivt och negativt om Vit Oleander. Jag kan hålla med dom som anser att Janet Fitch utsätter sin huvudrollsinnehavare för lite väl mycket.. Men för mig väger det fantastiska språket upp vissa brister i berättelsen, jag älskar känslan hon förmedlar.
Betyg
Jag älskar det underbara språket i 'White Oleander', storyn är otroligt gripande och jag känner med huvudkaraktären Astrid som om hon var min livs levande vän. Trots hennes hårda och annorlunda uppväxt finns det igenkänningspunkter om det svåra i att hitta sig själv och det bitterljuva i att släppa taget.
2011-07-29
Betyg
Fin historia, men grep mig inte riktigt. Det var något som saknades trots att det var en så otroligt ambitiöst välskriven berättelse. Trots att den inte grep mig helt så rekommenderar jag den till andra för det är ett starkt, konstnärligt personporträtt.
Betyg
"Vit oleander" kan benämnas som något så fånigt som min älsklingsbok. Elva år gammal var jag när jag läste denna bok för första gången. Minst 20 genomläsningar och 10 år senare slår den fortfarande mig med en sådan oerhörd häpnad över språket, persongalleriet, stämningen som byggs upp - det är helt enkelt en makalös debut och en helt fantastisk roman.
Betyg
Vilken enastående debutroman!
Vad är det då som gör den så bra?
Ja, det är det lyriska språket som aldrig blir för mycket.
Persongalleriet som är så varierande och levande. Och själva storyn såklart ,som aldrig blir stillastående och som innehåller så mycker sorg om en flicka som gör allt för att bli sedd.
Som glömmer bort vem hon själv är i sin ivran att passa in i de familjehem hon slungas in i.
Kanske kan man tycka att den blir för sentimental? Men nej, för mig funkar det.
Jag saknar Astrid efter att jag läst ut boken. Och boken kommer att stanna kvar länge i mitt medvetande.