Maciej Zaremba växer upp i ett kommunistiskt Polen utan att träffa några kommunister. Hans värld är människorna i huset med de två tornen. Fadern, krigsveteran och sjukhuschef, trettio år äldre än modern, båda två psykiater. Ingen talar om det förflutna. Ingen talar heller om framtiden, för inget kan där bli annorlunda. Man vet vilket år man får råd med teve och vad som kommer ur den, ty historien står lika stilla som priserna. »Man måste ha levt med det för att förstå hur mycket frid det finns i hopplösheten.«Allting förändras våren 1968. Studenterna i Warszawa gör uppror, regimen svarar med batonger och hets mot judar. Den unge Maciej hittar på ett eget sätt att trotsa kommunismen....
Visa mer
Recensioner
2019-01-22
Betyg 
Det första man slåss av är det vackra språket. Varenda stycke är en finurlig konstruerad enhet som fungerar för sig. Lite som en omsorgsfullt ompysslad blomma eller bonsaiträd. Väldigt många stycken börjar in medias res, och första strofen faller på plats i styckets sista mening. Det gör även boken väldigt svårläst. Man gör bäst i att inte sträckläsa den utan att ta lite i taget.
Problemet är att styckerna är sammansatta i en ordning som är svår att överblicka. Att läsa den här boken känns som att gå omkring i en trädgård utan stigar eller guidning. Alla växter är vackra, men är planterade helt huller om buller.
Det här är även en bok som infriar alla mina fördommar om "Baserad på verkliga händelser". Om man lägger vikt i att händelserna faktiskt hände det är det en spännande resa i en fruktansvärd värld.. Men jag anser att en historia måste stå på sina egna ben. Verklighetsförankring har enligt mig inget som helst egenvärde. Så för mig är det bara en lång utdragen vandring i en rörig trädgård med otroligt välputsade men ack så alldagliga växter. Jag fick verkligen plåga mig igenom halva boken. Den var verkligen inte bra för mig, men jag har full förståelse för att många läsare kommer att älska den.
