Hur ska det gå för Pinnebergs? blev Hans Falladas stora genombrott som författare, och boken betraktas idag som en modern klassiker. Här skildras Weimarrepublikens sista dagar och nazisternas smygande maktövertagande. Det är berättelsen om ett ungt pars kamp mot arbetslöshet och inflation - en hyllning till den lilla människan och till kärlekens styrka i en tid av politisk osäkerhet och ekonomisk kollaps. Johannes Pinneberg är bokhållare på en spannmålsfirma och senare expedit i en konfektionsaffär - han vet hur man fjäskar för kunder, han kan räkna och han tar sitt arbete på stort allvar. Men lönen är så låg att det knappt går att leva av den - att sätta ett barn till världen är otänkbart, nästan en katastrof. Men det är precis det som händer Johannes och hans "Lämmchen" (Emma). Berättelsen om den unga familjens kamp är hjärtskärande och sorglig men också rolig. De tillhör det "lilla...
Visa mer
Recensioner
2017-03-01
Betyg 
Kristina Sandbergs största inspiratör? Städ och knapert familjeliv. Kön och klass. Tvivel och självförakt. Bra bok.
2015-03-12
Betyg
Kanske hade jag för höga förväntningar. Korta kapitel och stort persongalleri.
2015-01-03
Betyg 
Fantastiskt gripande bok om dåtidens små människor som likväl skulle kunna leva idag.
Skrämmande hur väl det stämmer in i dagens samhälle.
2014-11-28
Betyg 
Den skrevs för över åttio år sedan. I depressionens Tyskland. Men klassikern som gjorde ”pinnebergare” till ett ömkansvärt begrepp i 1930-talets Europa är värd en omläsning i vår tid av social oro med hög arbetslöshet och tiggeri.
Jag hade nog aldrig läst Hur ska det gå för Pinnebergs? om inte deltagarna i min bokcirkel hade blivit så nyfikna på Hans Fallada efter den gripande romanen Ensam i Berlin. Hur hade författaren Fallada tacklat den samtid som resulterade i andra världskriget, funderade vi.
Efter att ha tagit del av det unga kärleksparet Pinnebergs livsöde var vi ense om att boken saknar den litterära kraften i Falladas senare produktion. Själv var jag näst intill uttråkad ännu hundra sidor in i handlingen. Språkligt erinrar boken mera om ett detaljerat socialreportage än skönlitteratur. Att till och med redovisa makarnas budget post för post, vad alla nödtorftiga inköp kostar i mark och pfennig, känns maniskt redovisande.
Till sist sugs man ändå in i denna tidsskildring, där vardagsbestyr som att hitta bostad och arbete och ta hand om ett spädbarn med kolik är den röda tråden. Ibland är skildringen påfallande modern (graviditetens förlopp, rökförbud inomhus efter nedkomsten, ombytta roller i hushållet när mannen förlorar sitt jobb).
Men det som fascinerar är dessa fattiga småborgare, oorganiserade manschettproletärer i kläm mellan kommunistiska arbetare och nazistiska bråkmakare. De första tecknen på judeförföljelser finns redan, skyltfönster har krossats, och den nya klassen av kontorister och expediter hoppas på ett gott liv utan att behöva ta politisk ställning. Så länge de är hederliga och sparsamma ska de nog hanka sig fram. I själva verket är de helt utlämnade åt arbetsgivarnas godtycke.
När herr Pinneberg får sparken från herrekiperingen, räcker inte a-kassa och moderskapspenning för att familjen ska kunna behålla sin standard. Förödmjukad och oförmögen att hitta nytt jobb går mannen ner sig i ett bottenlöst självförakt.
Svärtan i sista kapitlet är öronbedövande. Utan hustruns kärlek och deras gemensamma minnen av hur de träffades och första gången älskade skulle herr Pinneberg vara förlorad. Kanske är det just som kärlekshistoria boken överlevt från första upplagan 1932.
Vilka är då dagens pinnebergare?
Förutom gästarbetare utan kollektivavtal, tiggande EU-migranter och arbetslösa invandrare av första och andra generationen ser jag en ny klass av utsugna frilansar och bemanningsanställda, inte minst inom den krisande mediebranschen. Kollektivavtalens schyssta arbetsvillkor och löner håller på att ersättas av skamliga slavkontrakt, där uppdragstagaren tvingas avsäga sig såväl materiella som imateriella rättigheter. Livegenskap i modern tappning. Du sköna digitala värld.
2012-09-22
Betyg
Jag läste 'Hur ska det gå med Pinnebergs?' som mycket ung och den grep mig oerhört.
