Therese Tang är den enda privatperson i Sverige som löst ett spaningsmord.Två år efter att han försvunnit spårlöst hittades Göran Lundblads kropp nedgrävd utanför hans gård. Det innebar slutet på en historia om kärlek och svartsjuka, om en dotters svek, en skrävlares lögner, stora pengar och ond, bråd död. Hur man löser ett spaningsmord är berättelsen om en kvinna som såg det alla andra missade.
Visa mer
Recensioner
2020-01-30
Betyg 
Mina förväntningar var inte jätte stora inför denna bok och trots det så blev jag otroligt besviken. Boken var inte alls som jag hade trott att den skulle vara, det intryck som jag får genom att läsa om boken är att man läser den ur Therese Tangs perspektiv och till viss del gör man det men inte alls så mycket som jag hade hoppats på. Man fick även ta del av andras perspektiv, så som poliser, kollegor inom Missing People, släkt och vänner. Vilket såklart är intressant och det gör att man får se fallet från olika vinklar och perspektiv, dock är det inte vad jag tycker att boken annonseras som att den handlar om.
Det blev mer som en reportage bok med berättelser och upplevelser från flera personer som var inblandad i fallet, arbetade med det och bodde ute i Förlösa än en bok berättad ur Therese Tangs upplevelser och tankar.
Även de delar som är från Tangs perspektiv är skrivna på så sätt att Palmqvist intervjuar Tang och inte att hon berättar direkt från sina erfarenheter och upplevelser. Detta gjorde mig väldigt besviken då hela bokens upplägg var annorlunda än vad jag hade förväntat mig.
Dessutom började inte Therese Tangs berättelse om Förlösamordet på riktigt förrän på de sista 50-80 sidorna, alltså den del som boken annonserar om fick knappt 20% av bokens utrymme, en väldig besvikelse.
Det var svårt för mig att komma in i boken, det tog många sidor innan jag nappade på boken. Det fanns många stycken och även kapitel i boken som jag inte riktigt hade med Förlösamordet och utredningen att göra. Det var många irrelevanta saker som jag tycker att Palmqvist nog kunnat skippa för att korta ner boken och hålla läsarnas intresse uppe mer. För det var många gånger som jag tappade intresset och övervägde att inte läsa klart boken.
Det kändes som att Joakim Plamqvist tappade bort sig i berättelsen och handlingen då det var väldigt många saker som inte var relevanta eller ens hade något med Förlösamordet eller Therese Tangs inblandning alls. Helt enkelt så tar de irrelevanta sakerna upp för mycket plats i boken och lämnar för lite utrymme till de saker och händelser som faktiskt behövde få sin plats och förklaring kring Förlösamordet och Therese Tang. Vilket är tråkigt då Förlösamordet och dens utredning är väldigt intressant och värd att läsa mer om.
Hur Man Löser Ett Spaningsmord: Therese Tangs Berättelse av Joakim Palmqvist är tyvärr en besvikelse för mig. Bokens språk är varierande, en del kapitel är välskrivna medans en del är väldigt udda med många irrelevanta saker och många felskrivningar och konstiga meningsuppbyggnader.
Den berättelse som boken annonserar om är enligt mig inte alls överensstämmande med boken och det var nog den största besvikelsen för mig.
Jag har svårt att rekommendera denna bok då jag själv fick tvinga mig igenom boken till sista sidan. Fallet och historian om Therese Tang är intressant och spännande men denna bok gjorde det svårt för mig att göra mig så intresserad som jag hade hoppats på.
2019-07-16
Betyg
Förlåt, men helvete vad dålig denna boken var... Boken är full av onödiga detaljer och beskrivningar om till exempel vilka vägar som finns i de berörda områdena och hur många invånare som bor i de nämnda byarna. Kapitel 4 går igenom vilka delstater i USA som man kunde bryta mest guld i under 1800-talet vilket fick mig att somna efter endast 3 sidor. Kapitel 8 var väldigt märkligt placerad och borde egentligen hamnat betydligt längre fram i boken. I Del 2 började väl egentligen boken ”på riktigt” men det märkliga upplägget fortsatte. Författaren försöker bygga upp någon form av spänning för att sen avsluta meningen med ”vad de inte visste då var att det var Martin som hade skrivit brevet”. Om det ska vara Therese berättelse hade det varit bättre om de bara beskrev fallet och sen fick Therese berätta allt som hon fick reda på. Istället är det precis som att de har en lista att beta av med saker som reds ut. Therese framstår dessutom som en väldigt jobbig person överlag. Jag förstår inte hur man kan göra ett mordfall såhär ointressant? Jag zoonade ofta bort och det blev snarare en syssla att läsa boken än underhållning. Sista 50 sidorna var okej men boken hade lätt kunnat kortats ner 100 sidor.
