
Flaskan, skogen, kistan och bron. För Ida, hennes syster Sanna, Filip med sina bröder och Nicklas, den faderlöse med ärret i pannan, kretsar livet kring till synes enkla ting och platser. En handfull ungdomar på landsbygden bränner tiden med whisky och småprat, och köttets lust och själens eviga ensamhet driver Filip till att ställa sig på bron en dag. Han står där allt som oftast. Och ibland så hoppar han. I romanen Hundarna får tillståndet sitt eget rum och personerna vi möter ställer de eviga frågorna om tidens gång, smärtans punkter och nuets stillastående tystnad.
Visa mer
Recensioner
2012-12-25
Betyg
En del inslag tilltalar, men jag är tveksam. tyvärr, vill gärna känna mer:
http://oktoberist.wordpress.com/?p=504&preview=true
Betyg
Ojojoj. Det var länge sedan jag läste något så här bra! Helt klart en av årets läshöjdpunkter. Så knivskarpt, mästerligt formade utsnitt av några ungdomars vilsna tillvaro i ett jämtländskt samhälle. Första delen i en trilogi. Språket är en lättnad och en lisa i denna svarta, råa berättelse, där varje ord sitter som det ska, i en lugn och jämn rytm och utan nervöst sneglande på ”samtidsprosan”. Kanske hjälper det mig som läsare att jag känner igen de här miljöerna: spriten, ordlösheten, det hårda slitet, männen som styr med råstyrka. Ändå känns berättelsen på något sätt mycket allmängiltig.
Betyg
Hundarna är första delen av en tänkt trilogi som är norrländskt knapphändig i språk och miljöbeskrivning. Bokens huvudpersoner skulle alla behöva hjälp av socialtjänsten för sitt alkoholmissbruk i tidiga tonår. Men författaren lyckas göra ungdomarna verkliga och fast det är ganska svart är det en bra bok.