Näringspolitiken och storföretagen styrs fortfarande i stor utsträckning av förlegade strategier med sina rötter i efterkrigstidens tunga industrisamhälle, anser Lars Bern. Många företag försöker hänga med genom att beskriva medarbetarna som sitt humankapital. Det är vilseledande eftersom humankapitalet inte ägs av företagen utan av medarbetarna själva. Dagens ledarutbildning, som bygger på erfarenheterna från strukturrationaliseringen inom basindustrin, fungerar inte för den nya kunskapsindustrin. De stora företagsfusionerna, som ofta är genomförda i samförstånd mellan aktieägare, fack och regering är inte en lösning på dagens problem. ABB är ett exempel, Astra Zeneca ett annat, där skadorna på immaterialkapitalet blivit större än stordriftsfördelarna. Humankapitalismens utbredning kan också innebära slutet för nationalstaten, då markbundet ägande minskar i relativ betydelse. De som...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
