House of leaves

Years ago, when House of Leaves was first being passed around, it was nothing more than a badly bundled heap of paper, parts of which would occasionally surface on the Internet. No one could have anticipated the small but devoted following this terrifying story would soon command. Starting with an odd assortment of marginalized youth -- musicians, tattoo artists, programmers, strippers, environmentalists, and adrenaline junkies -- the book eventually made its way into the hands of older generations, who not only found themselves in those strangely arranged pages but also discovered a way back into the lives of their estranged children.Now, for the first time, this astonishing novel is made available in book form, complete with the original colored words, vertical footnotes, and newly added second and third appendices.The story remains unchanged, focusing on a young family that moves into...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

M

Magdalena Hanell

2015-12-29

Betyg

Riktigt konstig bok. Svårläst pga sitt upplägg. Egentligen är det två berättelser i samma bok, där ena berättelsen är skriven överst på sidorna och den andra underst. Obehaglig och spännande men David Lynch-skum.

C. Olsson

2014-06-25

Betyg

Den postmoderna romanen är lika lite förlegad som skräckromanen. 'House of Leaves' är ett eminent exempel på detta förhållande.
En fiktiv bok om ett fiktivt manuskript som innehåller ett annat manuskript baserat på en serie dokumentärfilmer. Metaperspektiv lastas på varandra - och fungerar, utomordentligt väl.

'House of Leaves' är i första hand kuslig. I andra hand ömsint. I tredje hand djupt imponerande. Experimentell roman, skräckberättelse såväl som kärlekshistoria är lika tillämpbara beskrivningar.

Att läsa 'House of Leaves' är nästan som att läsa andra akten av 'The King In Yellow' - Vansinnet på andra sidan bokbladet. Fotnoter och referenser till både verkliga och fiktiva verk trängs i narrativet - påhittade transkriberingar av intervjuer med Harold Bloom, Stephen King och Jacques Derrida underhåller.

'House of Leaves' kräver en vaken läsare, och de många lager som anas tycks kräva förnyade läsningar.

I första hand är det kanske ändå en skildring av Das Unheimliche och den stora avsaknaden. Mörkret utan kategorier. Långt mer skrämmande än något lovecraftianskt tentakelmonster. Ordning och kaos tycks föga tillämpbart på skräcken som saknar ansikte - ett hus vilket från första till sista sida förblir obeskrivligt. Det obekanta - i en absolut bemärkelse. Som likväl kräver något av oss...

Detta är ingenting annat än ett mästerverk. Oaktat huruvida läsaren är bekant med postmodern arkitektur, geologi eller Martin Heidegger erbjuder 'House of Leaves' en antydd fasa vilken aldrig blir greppbar.

Sublimt.