I Joe Hills tredje bok vaknar huvudpersonen Ig Perrish med en brutal baksmälla och en djävulsk gåva som gör att han får folk att säga vad de egentligen tycker och tänker. Denna övernaturliga förmåga leder honom på spåren mot flickvännens mördare. Ignatius "Ig" Perrish vaknar upp en morgon med en fruktansvärd baksmälla. Vad han gjort kvällen innan minns han inte riktigt. Vill han heller inte minnas. Det senaste året har han levt i en skärseld av saknad och sorg efter att hans älskade Merrin hittats våldtagen och mördad. Ig är den som figurerat som huvudmisstänkt i mordutredningen, men har släppts i brist på bevis. Omgivningen i det lilla samhället Gideon i New Hampshire har emellertid redan dömt honom. När han ser sig själv i spegeln den där morgonen tror han att hans omtöcknade sinne spelar honom ett spratt, att han ser i syne: i pannan har två horn börjat växa fram. Förskräckt tar han...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Denna bok tyckte jag mycket bra om, vilket förvånade mig en del på grund av ormarna. Eftersom jag inte gillar ormar i vanliga fall så tänkte jag att det här kommer jag inte att kunna läsa. Men Hill har skapat en relation mellan Ig och ormarna som passar perfekt in i denna berättelse och det var inga problem alls att läsa om den, tyckte det gjorde hela storyn ännu bättre. Tror dock jag skippar att se filmen.
Denna bok är mörk, humoristisk, sorglig, berörande och spännande, samt riktigt bra!
Betyg
Horn var jobbig, stark, märklig och... svårbetygsatt. Jag vet helt enkelt inte vad jag tycker. Framförallt funderar jag på.. Finns hornen på riktigt? Jag blir förbannad på mig själv för att jag inte förstår om det är en liknelse, en galnings sätt att beskriva sin omvärld, riktiga horn eller allt på en gång. Vad symboliserar de?
Och det kanske egentligen inte spelar någon roll. De är där för Ig och uppenbarligen för de andra, och huvudsaken är ju att han får reda på vad som hände kvällen då hans flickvän mördades, oavsett om han nu är djävulslik eller inte.
Jag tyckte boken var lite mörk för min smak (men ja vad hade jag förväntat mig, det är en djävul det handlar om) och hade svårt att fortsätta ibland, då det var så jobbigt. Också lite väl blodigt och hack n' slash ibland, men det borde jag kanske ha lärt mig om Joe Hill vid det här laget. Så dessa grejer är egentligen ingen överraskning, men jag måste medge att de drar ner betyget för min del. Horn var bra, men inte så mycket mer än så, och jag erkänner: det kan vara för att jag inte riktigt förstår vad som hände. Den kanske växer efter att jag har diskuterat den med andra som också läst den. (Julia, we need to discuss this)
Betyg
Utan minsta tvekan var jag säker på att det här var en skräckbok. Hur skulle det kunna vara något annat? Trodde jag. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2014/11/horn-av-joe-hill.html
2013-11-16
Betyg
Nu ger jag upp. Är igenom hälften av boken men jag kan bara inte med hans sätt att skriva. Han blandar nutid och dåtid hejvilt och handlingen är så seeg. Nej Joe Hill är inte min grej!
Betyg
Den började så bra för att sedan tappa momentum och flyta ut för mycket. Sedan kan jag ärligt säga att jag blev inte så förtjust i den slutliga konfrontationen. Jag fick dels mycket starka King-vibbar och dels tyckte att det blev både för hastigt och för våldsamt.
En mycket intressant ide som inte blev riktigt bra.
Betyg
Det här är Joe Hills tredje bok. Hans första roman hette ”En hjärtformad ask” och utkom 2007. Den gav jag 4,5 i betyg.
Hans andra bok var en novellsamling, ”Vålnader”, och utkom 2008. Den gav jag 3,5 i betyg. (Jag är ju inte så jätteförtjust i noveller).
Joe Hills tredje bok, ”Horn” kom ut 2011, och den ger jag 4,5 i betyg. (Ni vet väl förresten att Joe Hill är son till min absoluta favoritförfattare: Stephen King!)
Jag tyckte att ”Horn” var mycket, mycket bra. Och inte bara en skräckberättelse, utan också en historia om människor och relationer.
Kan helt klart rekommenderas.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bimsblogg.wordpress.com/category/bokrecensioner/ )