Hanna och Karin är bästisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar förändras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna - och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. På rasterna gömmer hon sig för att inte bli retad eller slagen; för att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne. Hanna fyller elva men ingen i klassen sjunger för henne. Hon fyller tolv och har inget kalas; vem skulle vilja komma hem till henne? Flera år senare finner vi Hanna på ett mentalsjukhus. Hon står vid fönstret och lutar sig mot världen utanför. Där finns froståkrarna, längtansvattnet och mörkerskogen, där finns människor, närhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar. Vill öppna fönstret och släppa in luft, här är det tungt att andas, själen får astma, dårskapen växer. Hon är fortfarande ung, här kan hon inte stanna. Tjugotreåriga Johanna Nilsson...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Otroligt gripande och välskriven. På sätt och vis nästan för bra då jag under hela boken kände stor oro för min son när han växer upp. Oro för att bli mobbad eller för att bli mobbare. Det är otroligt obehagligt att läsa om Hannas uppväxt trots att det inte är helt beckmörkt. Det tar hårt. Och det är ett vanligt samhällsproblem som alltför många blundar för. Språket är vackert och enkelt poetiskt vilket jag uppskattar. Fick tankarna att snurra och känslorna att mola.
2013-09-23
Betyg
En otroligt sorglig och välskriven bok. Jag blev otroligt berörd och fick verkligen ont i magen under vissa delar. Författaren har verkligen lyckats fånga känslan, jag låg flera kvällar och tänkte på min egen mellanstadietid efter att ha läst boken. Rekommenderas!
2012-01-13
Betyg
Visst är all sorts mobbing vidrigt, men jag känner inte att Hanna blir värre utsatt än andra! Hon kunde berättat för sina föräldrar, sin lärare, vågat säga ifrån, hon vågade ju slåss! Jag tycker boken var ganska tunn i sin handling, och för mkt fokus på hennes farfar! Att inte föräldrar ser att ngt är fel gör mig galen. Hanna skriver bra och lättförståeligt! Men jag kände inte hennes smärta så tydligt som i andra liknade böcker.
Betyg
trots flera omläsningar känns den lka mkt varje gång. hon kan skriva om smärtsamheter så otroligt kännbart, johanna nilsson. imponeras också över hur pass komplexa hon skapar både Hanna och hennes föräldrar - föräldrarporträtten känns väldigt fina. och relationen med farfar så klart. sen är det bara mörker.
Betyg
En mycket vackert och känsligt skriven bok om maktspelet i en klass, om att gå från en i gänget till att vara utanför och hånad, om vad man kan göra för att få vara accepterad, om svek och om oseende vuxna. Jag hade svårt att förstå Hannas sätt att så rakt av köpa klasskompisarnas syn på henne - hennes familj älskade henne, och det fanns ju ett liv utanför den där vidriga klassen. Men det är ju inte allt man förstår.
Betyg
Boken beskriver på ett träffande och säkert sätt hur lätt mobbning kan uppstå. Hanna beskriver även hur hon känner utanförskap i den egna familjen utan att man för den skull upplever att hon känner sig oälskad, nej, tvärtom. Det som berörde mig gott är hennes relation med farfadern som verkligen på djupet verkar förstå hennes sinnesstämning. Detta är en bok som kommer följa med mig länge!
Betyg
En mycket tragisk, men vackert skriven roman som delvis är en självbiografisk historia om mobbing och utanförskap. Romanen är stark berör mig mycket och jag Jag mådde ganska dåligt när jag läste den. Det var jobbigt att ta in allt tragiskt som Hanna fick vara med om. Från att varit ett vanlig glad tjej till att helt plötsligt bli mobbad och utanför. Hur elaka barn kan vara mot varandra och de vuxna som hellre blundar för problemet istället för att ta tag i det. Johanna Nilsson har skildrat det på ett suveränt och känslosamt sätt. Texten är vemodig hela vägen och det finns nog inte många glädjestunder i berättelsen. Romanen talade för sig själv och jag tog till mig all den sorg och bedrövelse som fanns och som lilla Hanna fick bära på. En viktig bok som både mellanstadieelever och personal som arbetar med barn bör ta del av.
http://blogg.passagen.se/krisim