
"Våldsamma diskussioner om allt högt och lågt: kulturlivet, amerikansk krigshets, fördelarna med anarkafeminism eller hur man bäst ska hantera ett släktägt sommarställe ? bitvis får Louise Boije af Gennäs romanen att smälta samman. När hon skriver om Anna Lindhs död till exempel - eller sorgen över ett plötsligt missfall - känns allt gestaltat, nära något autentiskt, och mina tårar droppar över sidorna." DN "Trots alla problem, olikheter och ibland stridigheter är detta ett starkt kollektiv. Sammanhållningen finns där hela tiden. Det är sympatiskt ? Den stora historien griper in i den lilla." SvD "? det finns något friskt och befriande i den energi med vilken Louise Boije af Gennäs springer tätt i hasorna på sina romanfigurer, följer dom i alla vändningar och vindlingar, förälskelser och misslyckanden." SR:s Kulturnytt Louise Boije af Gennäs är tillbaka!Det är bara några timmar...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ger mig ann denna trilogi då jag fastnade helt för hennes bok "Stjärnor utan svindel". Den här visade sig tyvärr vara lite utav en besvikelse. Genom hela boken, speciellt inledningen, får jag en känsla av att det ska handla mer om meningarna och formuleringarna än själva handledningen. Inledningen av boken var direkt vilseledande, jag tappade bort mig i vad jag läste och var i princip tvungen att tvinga mig själv att fortsätta läsa för att kunna ge boken en ärlig chans.
Exempel på riktigt långdragna meningar:
"Ett skimrande istäcke låg över Riddarfjärden likt ett tunt lock av glas på det fyragradiga vattnet i behållaren Mälaren med dess stillastående, sömniga invånare fyllda av drömmar om somrar som gått och somrar som komma skulle, över sedan länge glömda båtvrak och myntsamlingar täckta av slam liksom över sjögräsklädda..." Ja, ni fattar. Detta var alltså första meningen i boken. På andra sidan kan man läsa "I Diplomatstaden låg de stora tunga villorna likt sömniga valpar i rad med tassarna vända mot den frysta Djurgårdsbrunnsviken och blinkade gäspande slött mot Skansens köttbensliknande röda vattentorn."
För dig som gillar denna typ av formuleringar/överanvändning av adjektiv, go go go! You've got nothing to lose.
I övrigt så är personerna i boken väldigt stereotypa och man kan liksom förutse vad som ska hända, inte på det sättet som att man lär känna personerna utan mer som att karaktärerna följer just stereotyper.
Hoppas på bättre läsning med de andra böckerna i denna trilogi.
Betyg
Boken går från en lätt förvirrande inledning där alla presenterar sig till att varje person får kapitel där de får ta form och berätta sin historia. Jag blir lätt trött i slutet, allt känns så tillrätta lagt och fixat. Jag saknar även att vissa personer, tex Viktor inte får komma till tals mer. Han förändras, vilket man får reda på genom de andra. Men troligtvis kommer han få mer tid i de kommande böckerna. Kan känna på mig vilken utveckling det kan ta. Totalt sätt är det en bok som är ett bra tidsfördriv men utan det stora djupet.
2014-11-18
Betyg
Mitt betyg kanske inte är rättvist för jag gav upp efter några kapitel. Har alltså inte läst hela boken. Eller ens halva.
Jag gav upp därför att jag tyckte den var bedrövligt dålig. Så klicheartade scener och dialoger att det blev pinsamt. Vem pratar så? Ingen.
Betyg
Gammaldags romankonst om otrohet, julaftnar på landet, problemtyngda graviditeter och annat som gör vardagen värd att skildra. Boije af Gennäs blir ibland kladdigt känslosam, som i några svåruthärdliga scener där en kvinna drabbas av två missfall mer eller mindre på raken, men det hör kanske genren till. Under del 2 och 3 lär de här karaktärerna utvecklas enligt modernaste tv-serie-dramaturgi, vilket kan bli intressant. Texten är ganska redundant och man kan skumma hej vilt utan att missa något - precis som i tv-soffan.
2013-09-23
Betyg
Jag tyckte att första halvan av boken var mycket bra och det kändes som att boken hade stor potential. Dock tyckte jag att andra halvan blev lite för sockersöt, det var liksom ett romantiskt skimmer över även de tragiska kapitlen. Skildringen av 9/11 tycker jag kändes väldigt realistisk och många av kopplingarna till nutidshistorien var gjorda på ett snyggt sätt. Helt klart en läsvärd bok, om än lite för enformig till stilen för min smak.
2013-04-30
Betyg
Vilken bok... Blir som farsinerad vill verkligen lyssna vidare. Kanske inte den mest fartfullda romanen men ändå. Sen måste jag ge Katarina Ewelöf en stor varm applåd, att lyssna på henne när hon läser är som att gå på en teaterföreställning. Hon gör en stor del i att boken blir så bra som den blir.
Betyg
Som en tv-såpa fast inte i alltför negativ bemärkelse... Boken handlar om ett gäng vänner under inledande åren av 2000-talet och vi följer deras förehavanden under ett antal år och med reella samhälleliga händelser som knyts samman med gängets fiktiva liv.... Det är vardagligt, sådant som vi alla strävar med, att få ihop vardagen, att göra det vi vill, tvivel på vår kompetens, oro för barn, förhållanden, ensamhet, konflikträdsla, sammanhållning osv osv... På det sättet är boken lätt att ta till sig... men den är bara okej för mig ändå... ingen himlastormande succe som kommer att stanna kvar i mitt bok-hjärta... Men den är som en såpa, jag kan liksom inte sluta läsa, jag fastnar i karaktärerna på nåt sätt och det är ju som med såpor inte likställt med extremt hög kvalitet utan något annat i berättarsättet kanske? Man kan lätt hoppa över ett par sidor utan att för den skull missa något väsentligt... och dessa musik-texter som det refereras till, nej hjälp vad de retar mig... hmmm ta bort hade jag sagt!
Betyg
Jag njöt varje sida av språket och av att få ta del av dessa karaktärers vardag, känslor och funderingar. Utformningen påminner mig om Mina drömmars stad, eller om Louise har hittat inspiration i den. Individerna behöver inte slita blod, svett och tårar för sitt levebröd längre men i deras tillvaro finns en gripande klang av ensamhet och melankoli vilken kanske är talande för mänskligheten under 2000-talet. Vår värld kretsar kring händelser i media och låtar på radion varvat med viljan att komma bort eller finna mening med vår existens. När boken är slut hade jag velat fortsätta på nästa del direkt. Saknar ändå någon händelse eller slutkläm i boken som aldrig kommer och jag lämnas med en otillfredsställd känsla över lösa trådar. Köpte den på flygplatsen och för mig var det perfekt reseboken för stranden :-)
2011-07-05
Betyg
Jag tycker om boken och vill gärna följa karaktärerna under ett helt decennium. Stundtals blir man väldigt nostalgisk, på gott och ont.
2011-06-01
Betyg
Boken verkar bestå av meningslöst prat, noll handling. Gav upp vid tolfte kapitlet
Betyg
Längtar redan efter nästa i denna triologi. Jag gillade verkligen hennes personbeskrivningar och kände igen mig en del i Pella. tyckte om skildringarna av Stockholm och Falsterbo och insåg hur fort man glömmer vad som hänt så sent som början av 2000-talet och vilka låtar som spelades då.
Betyg
"Högre än alla himlar" är den första boken i en trilogi, som kommer att handla om åren 2000-2009. Den första boken utspelar sig från nyårsafton 1999 till och med hösten 2003.
Jag tyckte väldigt mycket om boken. Den är så mycket mer än "bara" en roman. Den har helt fantastiska Stockholms-skildringar. Och den blandar hela tiden in händelser som utspelade sig i verkligheten under den tiden, in i romanen. Till exempel 11 september-attackerna 2001 och mordet på Anna Lindh 2003.
Och det är mycket givande att följa dom sex huvudpersonerna i deras liv. Vänskap, jobb, glädje, sorg, ja allt känns mycket trovärdigt.
Boken är tjock, 525 sidor, men kändes ändå alldeles för kort. Jag ser verkligen fram emot dom två återstående delarna i trilogin, för jag vill fortsätta att följa dom sex vännerna, och fortsätta att få dessa fina skildringar av vår älskade huvudstad, och även fortsätta att följa flera stora verkliga händelser i romanform.
Rekommenderar verkligen boken.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )
2010-11-09
Betyg
Vilken underbar roman. Hoppas på fler böcker med samma huvudpersoner som i denna bok.
Betyg
Jag kände ganska direkt att jag upplevde en känsla av "sådär". Förmodligen är "nutidshistoria" inget för mig. Boken handlar om vad jag upplever som ganska vanliga människor i ska vi säga över medelklassen. Det är lite "wannebies" över dem och jag finner dem egentligen ganska ointressanta. Boken lämnar väldigt lite efter sig.
Betyg
Senast jag såg Louise Boije af Gennäs var det inglidandes på ett societetsbröllop i Skåne. Det är lite så boken också är - glidandes utanför och utan att få fäste. Hon lyckas inte få liv vare sig i berättelsen eller i någon av karaktärerna i boken. Mest känns det som ett manus för ett tv-program. Och där hade det kanske fungerat bättre.