Hjärtat i vår vänskap

Gavalda, Anna

| 2015

Flag from sv

78


Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder. Det är denna vänskap som Billie berättar om, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

amanda hildur

2016-11-03

Betyg

Åh, jag älskar såna här böcker. Det behöver inte vara så avancerat, så tillkrånglat eller långt. Det kan vara så bra och så innerligt ändå.

Det här är en ganska kort roman, där en inte allt för utbildad flicka berättar om sin vänskap och relation till sin kompis. Om hur vänskap kan vara så otroligt mycket starkare än regelrätt relationskärlek. Boken är skriven i talspråk och ja, det haltar lite ibland, jag tycker inte riktigt att Billies språk håller samma ton hela tiden, men det gör ingenting för det är så bra ändå. Och jag kan tänka mig att det beror lite på översättningen. Måste vara jättesvårt att översätta franska slangord, liknelser och antydningar. Det är nog svårt att få till det bättre än såhär. Och efter ett tag vänjer jag mig och det blir ytterligare en fin del i boken, bara. För hon skriver ju så fint och hjärtskärande och öppet och ärligt.

Det är en bok man inte kan somna ifrån eller zona ut från. Det har man inte råd med. Missar jag en mening missar jag en poäng. Så allt måste läsas ingående. Jag läser om stycken flera gånger, men inte för att de är tråkiga utan för att de växer för varje gång jag läser dem. Jag förstår inte alltid vad Billie menar till en början, men efter att jag läst några gånger hänger jag med. Hon tror att hon är lätt men hon är ganska svår, trots att hon talar ner sig själv. Svår och fin. Och otroligt duktig på att berätta om allt fint och fult och älskligt med Franck <3 Hennes vän som boken handlar om. Om deras relation och lite också om hur det kommer sig att de ligger vid botten på ett stup i början på boken, med brutna leder och kanske bruten ryggrad. Hur de hamnade där liksom. Hon vänder sig till stjärnorna för att få hjälp och berättar under den stjärnklara natten sin livshistoria. Snabbt och i fast-forward för hon har ju inte hela livet på sig eftersom Franck kanske dör snart. Så hon gör det på Billie-sätt och jag ääääälskar det! Eller pappa säger att man inte kan älska ting, så jag menar att jag GILLADE det. Asmycket.

Nina Gustafsson

2015-12-20

Betyg

Jag älskar Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam samt Lyckan är en sällsam fågel men den här kommer jag inte riktigt in i.

Nikolaj T

2015-12-19

Betyg

'Och precis på samma sätt var det med de små hurringarna och de små blåmärkena som jag inhöstat sedan jag var liten... Det hamnade inte att jag hamnade på notissidorna eller i soctanternas mappar, men det hade gjort hål i huvudet på mig. Och det var därför jag var så rädd: minsta lilla luftdrag gick rakt igenom mig så att jag föll handlöst.'

Maria Jönsson

2015-11-16

Betyg

Udda men lite kul med djup.

Annika Olsson

2015-05-26

Betyg

Tycker mycket om Gavaldas böcker. Detta är inget undantag.

Minna Matson

2015-05-11

Betyg

Ännu en ny klockren och fantastisk berättelse av Gavalda. Människorna, språket, vänskap, kärlek. Så många känslor, så vackert.

Maria Klamas

2015-05-02

Betyg

Desperation, det är känslan som driver framåt i berättelsen om de två vännerna... jag känner med tydlighet den ångest som driver dem åt håll som de inte vill, tvingar dem till beslut och handlingar som leder nedåt i en deprimerande spiral... men samtidigt finns en trygghet och ett hopp om förändring och det ligger i deras relation. Där blir de något, där växer de som enskilda människor till något mer. Sträckläste boken på en dag och ville så gärna stanna kvar i deras värld, Billie och Franck... mina nya vänner... Gavalda, du skriver så det värker i hjärtat!