
?Min absoluta favoritroman i världslitteraturen? Det skriver säkert fler under på, men den som säger det i dag är ingen mindre än Liza Marklund. Det är en storslagen och gripande roman där handlingen utspelas i Rom under åren 1941-47, en stad som både inifrån och utifrån slits sönder av kriget. Romanen gavs ut första gången 1974 i Italien och har kommit på svenska 1979 och 1988. Huvudpersonen är en fattig halvjudisk änka ? Ida Ramundo ? och hennes två söner, den snart vuxne Nino, som efter att ha varit fascist blir partisan, och så den lille Giuseppe, som är ?resultatet? efter en våldtäkt av en tysk soldat. Giuseppe är en pojke som ?tycks bära hela kriget inom sig? skrev Åsa Beckman i en stor och uppskattande DN-artikel om boken våren 2003. Det är en modern klassiker, som på ett både personligt och historiskt övergripande plan reser många frågor om Kriget och vad det gör...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den var lite kämpig att komma igenom, men det var det värt! Det var vemodigt att lägga en stor och viktig läsupplevelse bakom sig. Den kom första gången på 70-talet, återutgavs 2012.
Boken handlar om en kvinna och hennes familj, framförallt hennes två söner, under åren 1941-1947 i Rom. Brinnande världskrig och stormakterna slåss i och om Italien. I boken är det bakgrundsfakta om de stora skeendena men berättelsen handlar om det lilla, att leva och överleva. Många intressanta personporträtt, men också ganska spretigt emellanåt, exempelvis detaljerade drömbeskrivningar tyckte jag var jobbiga att ta mig igenom. Men det var en fin beskrivning av en liten pojke som växer upp i en krigsskadad stad. Och väldigt lärorikt!
Betyg
Morantes skrivande tycks ha drivits av själva berättandet. Romanen är helt befriad från försök att sälja något (en ideologi, en världsuppfattning). Ida bor med sina söner Nino och Useppe. Den äldre och hans vänner dras snart in i fascisternas skugga (WWII) men blir efter en tid partisaner som lever i bergen och undergräver Mussolinis krig.
Ida och Useppe lever ett liv på flykt. Berättelserna ringlar sig fram. Ingen viktigare än en andra. Hundar och deras beteende ägnas nästan lika mycket plats och energi som flykten undan kriget.
Ett tidsdokument som ändå (och det är dess enda brist) inte lyckas att göra själva samhället och staden synlig.
Betyg
Nej, jag tycker inte att romanen är särskilt gripande. Men så har jag genom åren läst massor av berättelser om 1940-talets fasor. Vissa avsnitt är minnesvärda och gripande, men personerna skildras med distans. Vi betraktar. Det blir långtråkigt och jag avbryter läsningen halvvägs. För den uthållige och historiskt intresserade är romanen antagligen läsvärd alla 600 sidorna.
2010-05-28
Betyg
Såg att Katarina Persson hade tagit upp denna bok. Hon är den som mest liknar min läsprofil - 39% Och visst har jag läst den för länge sen. Den var gripande och säkert värd sina fem.
2010-01-18
Betyg
Det är på svenska jag här fick ett av mitt livs största läsupplevelser.Läste delar av den på en liten grekisk taverna med tårarna strömmande efter kinderna. Tavernaägaren blev så bekymrad o försökte pyssla om mig, bjöd på ozo, papper till mina tårar osv.