Himlen i Bay City

Betyg

Stark,kaotisk och medryckande. Skriven på ett mycket vackert språk.

Betyg

Förvirring. Det är nog ordet som bäst sammanfattar den här boken. Vad handlar den egentligen om? Handlar den om Hitlers "slutgiltiga lösning"? Om att alla vi som lever nu har en kollektiv skuld för vad som hände? Att vi aldrig ska gå vidare, utan älta allt gammalt? Eller tvärtom, att man blir knäpp om man inte slutar ta på sig skuld som inte är ens egen? Att man aldrig kan fly från sin bakgrund eller öde? Att allt förändras, men ändå förblir likadant? Att både himmel och helvete finns här hos oss på jorden? Ja, jag har faktiskt ingen aning. Läs mer på http://bokslut.blogspot.com/2012/01/himlen-i-bay-city-av-catherine.html

Betyg

Andra världskriget lämnar en lång skugga efter sig. Hur tungt den faller över jorden illustrerar Catherine Mavrikakis i sin bok Himlen i Bay City. Boken, som utspelar sig i USA, handlar om två systrar som lämnat Europa för att komma ifrån minnet av Förintelsen och börja på nytt. Men det europeiska arvet lever kvar och även om deras upplevelser och berättelser stoppas undan, lyckas de inte hindra att deras barn skadas av att de har en släkt som brändes upp i koncentrationsläger. Boken är omtumlande, uppfriskande ilsken, ironisk, samhällskritisk och svart. Fast himlen i Bay City är väldigt blålila. Himlen har en viktig roll i boken, Huvudpersonen refererar flitigt till den, blir pilot och döper sin dotter till Heaven.
Trots bokens svärta upplever jag slutet ljust. Trots att det finns en mängd litteratur som redan skrivits om Förintelsen, upplever jag att den här boken tillför något nytt med sin berättelse om efterkommande generationers kamp för att leva med att tolka sin historia. Bara ett litet minus ger jag för tendensen mot slutet att återupprepa sådant som hon berättat om tidigare. Annars en mycket stark fyra.

Betyg

Kanske jag skulle varit mer koncentrerad när jag läste den här boken för att få mer utav den.

Betyg

Svår att få grepp om, tycker jag om huvudpersonen eller är hon hemsk? Ger en bild av livet efter judeslakten, av de som motvilligt tvingas leva med sitt arv. En bok som jag knappt orkade läsa på grund av allt det "mörka", samtidigt som den är en av de bästa böcker jag läst.

Betyg

Catherine Mavrikakis låter historien, de europeiska fasorna, den amerikanska (mar)drömmen och det personliga flätas till en väv som är så mörk att det svartnar för ögonen emellanåt när man läser. Vissa formuleringar känns helt nya. Allt berättas i en rasande närmast monologliknande berättelse där texten nästan saknar styckeindelning. Det bara fortsätter och det sprakar och det gnistrar och det gör ont. Femman jag först hade tänkt ge blev en fyra. Ibland blev det tungt på fel sätt att allt strömmar fram utan slut. Men helheten är ett unikt konstverk. Vilken bok!

Betyg

Den Amerikanska Drömmen som mardröm. En allegori över världens dårskap där vi ständigt blir påminda om alla illgärningar som utspelats -under olika namn och under olika tidsepoker- med oss alla som aktörer eller åskådare. Allt medan himlen svartnar över Bay City. Och över dig och mig.

Betyg

Ett ofantligt mörker och en olidlig smärta tillsammans med en oändlig leda, men hon beskriver det så fantastiskt. Det finns ett ljus i tunneln.

Betyg

Någon annan här på Boktipset skrev om höga förväntningar. Kanske hade jag det också? Fann den här romanen ganska tråkig, hade förväntat mig något annat.

Betyg

Sekwa har gjort det igen. Mina förväntningar var högt ställda när jag började läsa ?Himlen i Bay City? eftersom jag tidigare haft så stor behållning av förlagets böcker. Det verkar som de har tålamodet och kunnandet som krävs för att leta reda på de riktiga guldkornen i den franska litterära floran. När andra förlag slentrianmässigt jagar efter bestsellers på den anglosaxiska marknaden går Sekwa sin egen väg. Det är bara att tacka och ta emot för alla som tycker om att läsa litteratur som andas samtid. Det känns som de franska berättarna vågar tro på det skrivna ordet. Och så tycker jag om formatet. De sköna sidorna och det snygga typsnittet.
?Himlen i Bay City? är inte insmickrande. Det är en berättelse som kräver tid. Och jag önskar att jag hade gett den ännu mer tid. Varje rad är laddad med så mycket känslor och längtan, formulerat med ord som pärlor uppradade på ett halsband. Det är svart, brutalt och naket men så vackert och mänskligt. Jag kommer läsa den ingen och låta varje rad få utrymme att lyfta och landa.
Den stora frågan som boken brottas med är det psykologiska arvet som vi överför på våra barn. Medvetet eller omedvetet. Det finns där under ytan och dyker upp förr eller senare hur vi än försöker streta emot. Bokens berättare och huvudperson ?Amy? växer upp på en känslomässig svältkost. Oönskad och frånskjuten av en mor som själv är känslomässigt stympad. Amy växer upp och skärskådar allt med barnet och tonåringens självklara blick. Självföraktet är lika starkt som hatet inför den amerikanska småstaden.
Historien har ett förutbestämt mål och det ger läsandet ett driv. Även om meningarna är fyllda med beskrivningar och utvikningar stannar jag aldrig upp. Jag vill läsa vidare. Veta vad som händer på nästa sida. ?Himlen i Bay City? får en stark fyra av mig men är kanske värd en femma. Nu kan jag bara invänta nästa bok från mitt favoritförlag.