Recensioner
Betyg
Nick Hornbys bästa. Trots huvudpersonens mindre charmiga sidor, kan jag inte annat än att älska Rob. Här har Honrby porträtterat en person som för mig känns väldigt mänsklig. Romanen är mättad med humor, musikreferenser och underhållning, från första sidan var jag fast, fullkomligt. Kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar den här boken. Det här var boken som fick mig att börja läsa (på allvar). Gillade man den här så kommer man defintivt gilla 31 låtar och Juliet, Naked, som också är skrivna av Nick Hornby.
Betyg
Det är en otroligt välskriven bok och jag har en svaghet för böcker med listor i. Och många musikreferenser. Språket är livligt och nyanserat, författaren lyckas verkligen måla upp en trolig bild. Men jag kan ändå inte känna den där riktiga dragningen och läslusten eftersom Rob bara är så... gräslig. Större delen av boken går han runt och deppar och lägger skulden för sin situation på alla utom sig själv. Han är egocentrerad och lite sådär smygsvinig och även om det är skickligt av författaren att lyfta detta tar det inte riktigt tag i mig.
Betyg
så extremt jobbig huvudkaraktär att det var en plåga att ta sig igenom boken. Emelie Aspholm här nedanför träffade nog väldigt rätt om anledningen till varför också; "Rob har väldigt höga krav på kvinnor i allmänhet och väldigt låga krav på sig själv", och särskilt det sista stör fruktansvärt.
jag hoppas att detta var ett medvetet drag från Nick Hornbys sida. jag hoppas att i alla fall han är medveten om hur dryg Rob är även om karaktären inte själv gör det, jag får vissa vibbar av att det är så utifrån de andra karaktärerna.
Betyg
Nu har jag min egen "HF"spellista på Spotify. Varje gång ett nytt band/artist/album nämndes såååå..."klickeliklick".
Kan ju medge att det gav boken en extra dimension, att liksom få ett rullande soundtrack till boken medan jag läste.
Det här är ett av de bästa styckena från boken (och genom min livstid)
"Det känns konstigt när man ser bilder på människor i Pompeiji: en snabb omgång tärning efter kvällsmaten och sedan stelnar man till, och det är så som folk kommer att minnas en under tusentals år. Antag att det var första gången man spelade tärning? Antag att man bara gjorde det för att hålla sin vän Antonius sällskap? Antag att man just i det ögonblicket hade gjort klart en lysande dikt eller något liknande? Vore det inte irriterande att bli ihågkommen som tärningsspelare?"
Betyg
Fyndig, javisst. Men en aning för bitter för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag inte hade vart i en så depressiv period när jag läste den. Nu kände jag mig mest rädd för att allas relationer som vuxen fungerar som Robs släktingars gör och att alla män egentligen tänker som han. Det var ingen vacker tanke
Rob är rent utsagt en elitistisk skitstövel som tror att människor kan delas in i bra-bättre-bäst beroende på deras musiksmak. En otroligt subjektiv bedömning för en människas värde. Tyvärr tänker nog många likadant, en slags onödig klasskamp.
2011-11-20
Betyg
Trist! Jag tillhör helt uppenbart inte målgruppen denna bok vänder sig till. En "grabb-bok".
Betyg
Älskar Nick Hornbys sätt att skriva, hur jag som tjej på något sätt lyckas förstå hur killar tänker/känner (om man nu ska göra en sådan uppdelning). Helt underbar bok med alla musikreferenser så blir jag supersugen på att höra musiken... och tänker att om jag haft några år till på nacken så hade jag säkert förstått ännu mer av poängerna i boken då de ibland är låt/artistrelaterade... men ändå, ljuvlig... mums!