Skogen är ett centralt rum i många av Kerstin Ekmans romaner. Tänk på Rövarna i Skuleskogen och Händelser vid vatten, eller Dödsklockan som utspelar sig under älgjakten. Hunden! Och Urminnes tecken, om de som lever i skogen och varken är folk eller djur. För att inte tala om hela den senaste sviten från Jämtlands fjällskogar, Vargskinnet. Nu går hon ännu djupare in bland träden, och kommer ut med en rik essäsamling ¿ om historiens och diktens, sagans och mytens, botanikens och industrins skog. Kerstin Ekman skriver i sitt förord: Min glädje finns i skogen. Jag går mycket i skogen och har haft gott om tid att fundera. Jag har strövat i litteraturen om skogen och när jag äntligen fick mig att sitta ner och fullfölja den gamla idén om skogsboken, hände det faktiskt att jag alldeles bokstavligt satt på en stubbe eller ett timmeravlägg och läste. Och inte bara fälthandböcker i botanik. Jag...
Visa mer
Recensioner
2011-08-01
Betyg
Lite ojämn, vissa kapitel är väldigt fängslande och vissa är olidliga. Ingen bok som man måste sträckläsa. Läs hellre ett kapitel då och då och tröttnar du på ett kapitel så hoppa till nästa.