
Gustaf Rune Petterson är innehavare av en anspråkslös porrshow. Nu förbereder han sommarnes turné. Han ska skriva ihop ett program åt sina båda strippor och åt Kalle Svensson, som blir upphetsad av att folk tittar på honom när han är solbränd. Men Petterson hindras av en lokal översvämning, som för in flera människor i hans liv, både bekanta och obekanta: Einar och hans osannolikt tilldragande lantbrukarhustru Sara, Greven som kör Landrover och rår om alltihop men ändå tillhör det förflutna. Och så Henrietta, som har stukat foten och som kanhända är den som han alltid har väntat på.
Visa mer
Recensioner
2018-07-24
Betyg
En härlig samling udda personligheter i en udda miljö. Det är kärleksfullt berättat och det är speciellt. Det händer egentligen inte så mycket men karaktärerna och språket är riktigt bra. Stark 3:a
2010-06-06
Betyg
Gustav Rune Pettersson är sin egen. Om somrarna hyr han ett litet hus i en glänta av greven. Där vilar han ut efter den krävande vintern i stan och förbereder sig för sommarens turné. Han är sin egen och utgår ifrån att egen i sure granngubbben Höglunds ögon är detsamma som direktör. Men alla vet. Petterssons sexorama - en snuskshow för vägarna. Han ger sig ut med sin lilla ensemble och sitt ärvda tält. Som en väckelsepraktikant utan hämningar. Inga konstigheter alls tycker Pettersson. Inga stora pengar, inget rabalder. Det går åtminstone runt ekonomiskt och runt går året, men just denna vår verkar alla krassligare än vanligt. Ån har svämmat över och pinnsoffan är trasig. En frisk fläkt är vad som behövs och också vad Pettersson får.
Som vanligt radar Claesson upp en samling udda men mer eller mindre kärleksfulla typer i en isolerad mellansvensk skogsbygd – Gotthard med nyväckta konstnärsambitioner, vackra Sara och så Henrietta som cyklat fast. Dialogerna är genomgående underhållande men denna gång smittade av till synes oskuldsfull skamlöshet. Undviker jag bara att fråga vad Claesson egentligen har i sikte så är stora leendet nära tillhands. Brännvin, skogsbruk, rotlöshet och en annalkande vår. Ibland krävs inte mer för en berättelse på det anspråkslöst blommande planet.
Av: Christian Rydberg Åkesson