Hon vaknar upp i en sjukhussäng och smärtan hukar över henne som ett stort djur - hon vågar knappt andas. Men efter hand kommer minnet tillbaka. Hon har just blivit övergiven av en man som hon var säker på att hon skulle leva tillsammans med resten av livet. Och i ett desperat försök att hindra honom från att resa iväg med en annan kvinna har hon råkat ut för en svår bilolycka. Under de dagar som följer på sjukhuset kommer ett beslut till henne: Inga fler män för Karen. Varsamt följer författaren Karen under hennes konvalescens. När hon står ensam träder hennes tidigare liv fram med en nästan kuslig skärpa. Samtidigt tycks allting i hennes värld annorlunda, inte minst tvingas hon ompröva relationen till sina vuxna barn. Långsamt och mödosamt söker hon efter hållpunkter för ett nytt liv och när hennes misströstan är som störst finner hon oväntat en fristad. Hennes mjukaste röst är...
Visa mer
Recensioner
2020-07-28
Betyg
En varm och välskriven bok med många välformulerade meningar. Jag gillar hur Bengt Ohlsson använder språket för att beskriva känslor och upplevelser. Det tog ett tag innan jag kom in i boken men efterhand jag kom allt längre in i handlingen fängslades jag mer och mer av Karen och ville veta hur hon skulle orka reda upp sitt liv efter olyckan - och om hon skulle lyckas. Inblickarna man fick i Karens tidigare liv och barndom gjorde att jag förstod hennes agerande allt bättre. Boken innehåller en något annorlunda beskrivning av upplevelsen av att vara alkoholistbarn jämfört med andra skildringar jag läst, tänkvärt. Till sist - jag uppskattar att det inte långt i förväg går att förutsäga slutet. En bok jag kommer att bära med mig ett tag och fundera över. Rekommenderar boken varmt.
2015-02-11
Betyg
Bra bok om en kvinnas väg tillbaka efter en olycka men även vad som förorsakade olyckan. Lite ojämn och ganska långt från Gregorius.
Betyg
En bok om att vara sårad... inte bara bokstavligt genom olyckan som drabbat huvudpersonen, utan genom livet... och hur hon försöker att hantera det... och ibland inte kan hantera det... så som vi som åskådare ser det verkar det inte alltid helt ratinoellt... men med hennes egna ögon, och med det sammanhang, den historia som finns att berätta, som är genomlevd då kan man bättre förstå varje ord, varje undandragande varje rädsla varje oro som ett tecken på den mur man bygger upp för att slippa såras... En bok som stundtals irriterar mig då den visar tecken på hennes egocentriska tänkande, hur andra påverkar hennes möjlighet eller omöjlighet till lycka, som sedan berör mig som den skörhet och känslighet som egentligen döljs i detta egocentriska tolkande av andras handlande... och hur man finner sig själv, eller snarare ro med sig själv och den man är, kommit att bli, och vill utvecklas till...