Hemmet

Strandberg, Mats

| 2017

Flag from sv

97


Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv. Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked. Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne. Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Lättläst, snabb och spännande. Jag kunde känna lukten av tallskuggan här hemma!

J

John C

2w

Betyg

Joel blir tvungen att återvända till sin gamla uppväxtort för att få in sin mor på ett demensboende. Där jobbar Nina, som Joel delade sin ungdom med i många och intensiva år. Oläkta sår gör sig påminda, men de blir snart upptagna av oförklarliga händelser på boendet.
Riktigt obehaglig historia - har själv lite erfarenhet av hur det kan vara på ett liknande boende och det känns väldigt realistiskt skildrat. Personporträtten är fantastiskt välformulerade och Strandberg vet hur man skapar tät och otäck stämning. Årets svenska skräck, tvivlar på att kommande Ajvide Lindqvist kommer toppa detta!

Betyg

Som vanligt är Mats fenomenal på personbeskrivningarna. Det är genuint äkta karaktärer som beskrivs i handlingen, ingen är rakt igenom "ond" eller "god" - riktigt så enkelt är det inte. Alla besitter lite av varje och det är antagligen det som bidrar till det trovärdiga i karaktärernas upplägg och handlande.

Som skräck-berättelse betraktat är det dock ingen höjdare. Det är sällan skräckinslagen blir speciellt obehagliga, om det beror på mig eller på boken är svårt att säga. Läste nyligen My Best Friends Exorcism och den hamnade på min topp 5 lista över förra årets böcker; kanske är jag lite mättad av en redan fenomenal läsning inom genren. Inte sagt att boken i sig inte är obehaglig dock. Demensboendet ger mig the creeps all over och jag får panik över tanken på att eventuellt hamna där när jag blir gammal och gaggig. Med en farmor som bodde just så, djupt nere i demensen, är det mycket jag känner igen och mår dåligt av.

Sammanfattningsvis: inte så vidare värst läskig rent skräckmässigt, sjukligt obehaglig vad gäller ens egen dödsångest och för att bli gammal. Uppläsaren Johan Ehn är O U T S T A N D I N G bra och höjer ljudboken ytterligare ett par snäpp. Riktigt bra bok, helt enkelt.

Betyg

Spännande, bra och smårolig.

Betyg

Inte alls lika bra som "Färjan". Det här är en annan sorts skräck som jag inte tar till mig på samma sätt.

Betyg

För ett par år sedan läste jag Färjan av samma författare och gillade den mycket. Där blev man skrämd på ett brutalt sätt och jag gillade det när jag läste. I den här boken, Hemmet, är det något helt annat. Här kryper en mardrömsliknande rädsla innanför skinnet på en när man läser. Det är inte bara onda andar man blir rädd för, även det faktum hur hjälplös man är i en situation som demenssjuk. Riktigt ruggigt blir det. Jag läste denna boken i dagsljus vill jag tala om för den skakade om mig rejält. Men måste också erkänna att jag älskade varje minut av läsningen ;) Jag gillar ju att bli skrämd av böcker.
Det som jag uppskattade extra mycket med den här boken är att den är uppdelad i tydliga stycken där var och en av karaktärerna får sin egen berättelse, växelvis. Det gör det hela lätt och snabbläst. Jag tycker också mycket om författarens sätt att beskriva karaktärerna, de blir personliga och levande. Jag ser helt klart fram mot nästa bok. Till er som gillar skräck, läs! Det här är bra.

Betyg 5+

J

Betyg

Fantastisk, läskig och stark!

T

Therese Olsson

2017-06-26

Betyg

Riktigt bra skräckis som kryper under skinnet. Väldigt kul med en svensk författare som tar skräckgenren på allvar. Miljöerna skulle kunna vara hämtade från många platser man själv besökt. Om denna bok någon gång blir film är det tveksamt om jag kommer våga se den.

Betyg

Bra, men inte riktigt lika spännande som Färjan. Jag som har jobbat inom äldreomsorgen och haft en förälder med demens kände igen mycket.

K

Karolina Jonsson

2017-05-30

Betyg

Jag är alltför exalterad över hur bra den här boken är, jag är alltså tjejen som älskar skräckisar så mycket att jag brukar utmana mig själv med att titta på skräckfilmer helt ensam för att se hur mycket jag pallar, haha. Först och främst: Det är otroligt bra personbeskrivningar och inne på demensboendet har Mats verkligen fått med alla små detaljer som jag kan känna igen mig i så mycket, som själv har arbetat på äldreboenden. Som till exempel lukter, dofter, rutiner, händelser och de äldres beteenden. Det är så verklighetstroget och lika mycket som en del saker är fina att tänka på, lika ont gör det i hjärtat av andra saker jag tänker på.
Hemmet är betydligt bättre än vad jag tänkte mig att den skulle vara, för det gick verkligen kalla kårar längs ryggraden och jag satt uppe mitt i natten och läste, men valde att läsa de sista femtio sidorna under dagsljus med risk för att inte kunna sova annars. Precis som Mats själv beskriver är det som en Exorcisten med ombytta roller men utan katolska präster, och mitt skräckhjärta hurrar över hur rysligt spännande det var att läsa!
Och juste! En sak till - PLUS för att den är HBTQ-vänlig. Nog för att det börjar bli vanligare i böcker men fortfarande alltför sällan. Jag som själv är bisexuell brukar tänka lite extra på det och jublar och uppmärksammar gärna lite extra när jag får träffa på karaktärer som är HBTQ (Homo-Bi-Trans-Queer).

Britt-Marie Kullin

2017-05-29

Betyg

Mats Strandberg är definitivt en av mina favoritförfattare, och han gjorde mig absolut inte besviken med den här boken.

Hans tre första böcker, Jaktsäsong, Bekantas bekanta, och Halva liv, är tre romaner som är mycket bra. Han har också skrivit en trilogi ungdomsböcker, tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, varav jag har läst den första boken, Cirkeln. Och han har också skrivit några barnböcker, som jag inte har läst.

För två år sedan så kom boken Färjan ut, och då kallades Mats Strandberg för Sveriges Stephen King. Stephen King är ju min absoluta favoritförfattare, och har varit så i nästan fyrtio år. Och jag tycker absolut att Mats Strandberg liknar Stephen King i sitt skrivande. Inte bara för skräcken och det övernaturliga. Utan kanske ändå mer för sin förmåga att beskriva ”den lilla människan”, utsatta människor, och relationer. Färjan var en fantastisk bok, och den fick högsta betyget från mig.

Och nu har jag då alltså läst författarens senaste bok, Hemmet, som man väl kan säga är i samma kategori som Färjan. Boken innehåller en hel del skräck och övernaturliga ingredienser, precis som i Mats tidigare bok. Men det viktigaste i boken, enligt mig, är beskrivningen av människor och relationer.

Hemmet är inte lika blodig som Färjan var, men den är minst lika läskig. Och precis som sin föregångare, så har den ett ordentligt slut, även om det finns en liten öppning för en eventuell fristående fortsättning.

Och jag älskade Hemmet precis lika mycket som Färjan. Den var otäck med en krypande spänning i. Men den var också gripande, rörande, och hade även lite humor och nostalgi i sig. Beskrivningarna av människor, utanförskap, vänskap, och relationer var suveräna, och var den största behållningen av boken.

Och jag har ju själv en mamma som har Alzheimers, så beskrivningarna av dementa människor berörde mig väldigt mycket.

Rekommenderar absolut boken. Och jag hoppas att Mats Strandberg fortsätter att skriva liknande böcker i framtiden.

Jasmina <3

2017-05-17

Betyg

Bra bok "Gillade" 😊