Den här boken sträckläste jag en kväll och jag gillade den mycket. Hermanson är skarp, både i språk och berättelse. Man vill veta hur det går, och det är underhållande hela vägen.
Nja. Har under de senaste dagarna läst Musselstranden och Värddjuret, som båda är betydligt mer spännande, stämningsfulla och väl hoptvinnade romaner. Hembiträdet är i grund och botten en mordhistoria med lite poliser, lite blodstänk och en hel del svartsjuka (toppat med Hermansons öga för det bisarra och avvikande i vardagen). Börja någon annanstans om du inte är bekant med författaren sedan tidigare!
Sisådär! Det är det enda ordet som kommer för mig. Boken är sisådär. Inte bra, inte dålig. Marie Hermansson är som författare väldigt delad för mig, vissa böcker har varit fantastiska, medan vissa faktiskt varit värsta dyngan! Den här ligger mittemellan!
Marie Hermansson har ett speciellt sätt att skriva som tilltalar mig. Ganska lättsamt språk och inte så långa kapitel. Lite halvflummigt på gränsen mellan fantasi och verklighet. Får dock inte riktigt kläm på slutet. Man vet inte vad som egentligen hände.
Äntligen klar med denna boken!
Ingen händelserik bok, tycker jag och den var orealistisk. Sådana böcker tycker inte jag om.
Jag ger den bara 2 av 5 smultron.
I början verkade den spännande och kuslig, men den är löjeväckande förutsägbar. Det värsta var nog sexscenerna. Jag vill förfäras eller roas av sex i böcker, inte äcklas!
Jag lever ett sansat och skötsamt liv. Platsar helt klart in i kategorin "duktig flicka". Sköter mitt jobb och trivs med man och barn. ... ... ... En sån vild idé att som bokens huvudperson ta anställning som hembiträde i ett hushåll hon eg bara är nyfiken på.
Häftig läsning som ger ens tillvaro nya perspektiv. Jag älskade att läsa boken och älskar det liv jag själv lever. En bok vars handling jag burit med mig under många år.