
Kärlek och hat i havsbandet Gunilla Linn Persson återvänder till den skärgård hon kan så väl och som hon skildrat förr, exempelvis i den älskade teveserien Skärgårsdoktorn. Nu befinner vi oss på Hustrun - en ö vid själva människogränsen i Stockholms skärgård. Så ljuvligt vacker med strändernas ridåer av alar och sången av näktergalar och stigar en gång trampade av bara fötter och kritter. Vintern 1914 ger sig sju ungdomar ut på isen efter en dans på grannön Tasslan. Vägen hem är rösad med enbuskar. Werner och hans Julia, Fem frön till och Mandis och de andra möter en storm som saknar motstycke i mannaminne. Deras kamp för att ta sig hem över isen kommer att prägla...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Både själva berättelsen och sättet att skriva den är lite ovanlig och därför intressant i början. Sen tyckte jag detsamma förbyttes i motsatsen, blev drygt och att historien inte ens höll styrfart.
Är det bara jag som tycker det är jobbigt att läsa alla referenser till musik i alla böcker jämt? Det är väl författarnas egen smak som ska basuneras ut, alla spelar jämt det ena eller det andra i bilen eller hemma eller också tänker de bara på musiken hela tiden :-/
Så är det här också adderat med poesi i samma stil, det blir bara lite väl mycket till sist.
Betyg
När jag började läsa undrade jag om det verkligen var en nutida berättelse, jo,det var en nutida och en dåtid (1914). På Hustrun finns nämligen inga nymodigheter inte ens el indraget. Det var något med språket som inte tilltalade mig alls men jag kan inte sätta fingret på vad. Så var den ganska intetsägande och utdragen, de som gick på isen gick i flera kapitel. Det blir lite väl långsamt tempo för mig, så efter läst 150 sidor gav jag upp. Inte min typ av bok helt enkelt.